Elliot Stroud tittar ner på det svarta bandet runt vristen.
– Det är träningsarmband, det ger mig lite insikter i hur ansträngande träningen har varit, vilken puls man har och lite såna grejer. Det är en del andra i laget som har det också, det är väl på hela tiden, säger han.
Landslagsspelarna tränar och spelar i GPS-västar för att kunna samla in data om spelarnas insatser. Landslaget hanterar och analyserar siffrorna.
Men armbandet har Stroud köpt själv. De sitter runt armen och ska bäras dygnet runt.
– Jag har varit lite intresserad av träningsdata. Det man kanske inte får i GPS-västarna som man har när man spelar match kanske man får på den här. Sen vet jag inte hur användbart det är men det är lite rolig, nördig information.
Mikael Svarén, forskare i idrottsvetenskap, problematiserar användningen.
– Elitidrottarna kan ibland fastna i att de jagar siffror, säger han och fortsätter.
– Forskning visar att det är ett tveeggat svärd. Man kan också bli lite peppad och motiverad, men många tränare uttrycker också en oro över att deras aktiva har tappat känslan och inte kan tyda kroppens signaler.
Det går att se en förändring, menar han.
– Man har tidigare kunnat visa att en duktig idrottare känner av att något är fel innan det finns en prestationsnedsättning. Men om man frågar en aktiv i dag om det var ett bra pass så tittar de på klockan och om den visar rätt då säger de att det här var ett bra pass – och det är inte önskvärt.
Stroud får ingen hjälp att analysera armbandets siffror.
– Det är lätt hänt att man tittar på det och låter siffrorna styra. Men jag ser det mest som en rolig grej att kolla på, så det är inte så mycket att gå utefter utan mest roligt att titta på, säger han.
Vaknar i panik: ”Måste prata med psykolog”
Mattias Svanberg tränar också med samma typ av armband.
– Det är på eget initiativ. Jag var ganska anti sånt fram tills vi fick vårt andra barn. Jag kände att jag ville ta extra hjälp och se hur kroppen svarar. Just det här med sömn och så där. Jag har fått svar att även om inte natten var perfekt så vet jag att jag kan träna på en bra nivå dagen efter, säger han.
Svanberg är positiv till att kunna mäta sin egen återhämtning.
– Det har gjort mig lite lugnare. Jag följer inte en app slaviskt, utan använder det som ett redskap för att optimera min fysiska nivå.
För andra idrottare kan den typen av mätningar få sämre effekt, menar Mikael Svarén.
– Elitidrottare börjar tävla mot sig själv i återhämtning. Vi har incidenter där olympier, VM-medaljörer, och så vidare vaknar, tittar på sitt ”gadget” och får panik över att den säger att man sovit dåligt när det är en VM-final. De känner ”nej, nej” och måste prata med psykolog, säger han.
Hur tror du den här användningen kommer se ut i framtiden?
– Jag tror det kommer fortsätta, men att användandet kommer bli mer restriktivt hos elitidrotten. Man använder femtioelva olika variabler från de här klockorna och ringarna och armbanden, men jag tror det kommer utkristallisera sig vilka få variabler som har repetitiv och vetenskaplig grund att faktiskt fungera.