DN DEBATT REPLIK.
Fyra läkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset som ansvarade för den omtalade handtransplantationen: Nuvarande donationssystem bygger på att var och en kan ta ställning till vad man vill donera.
DN DEBATT REPLIK.
Fyra läkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset som ansvarade för den omtalade handtransplantationen: Nuvarande donationssystem bygger på att var och en kan ta ställning till vad man vill donera.
Torbjörn Tännsjö väcker i sin debattartikel viktiga frågor om donation (DN Debatt 20/8). Ett högt förtroende för donationsverksamheten är en förutsättning för att transplantationer ska kunna genomföras.
Inledningsvis vill vi slå fast att kontakten med de närstående och utredningen av donatorns inställning till donation, som skildras i SVT:s dokumentär ”Du får min mammas händer”, har skett enligt gällande regelverk och med respekt för donatorn.
Svensk transplantationslagstiftning bygger på att den avlidnes inställning till donation ska respekteras. Lagstiftningen gäller även för donationer av organ och vävnader som inte är livsnödvändiga. Om donatorns inställning inte är klarlagd finns ett regelverk för hur den ska utredas, och de närstående har då en central roll. De närstående behöver i dessa fall tolka donatorns vilja att donera organ och vävnader, liksom viljan att undanta vissa organ. Vid handtransplantation används samma regelverk och princip om respekt för den avlidnes vilja som vid alla andra transplantationer.
Handens funktion är inte bara motorisk, den är också sensorisk och relationell. Den gör det möjligt att gripa och hantera föremål, men också att känna, beröra, kommunicera och skapa närhet. När Tännsjö beskriver mottagaren som en frisk person bortser han från den betydande funktionsnedsättning som förlusten av båda händerna innebär. Målet med en handtransplantation är att minska funktionsnedsättningen. Riskerna med en livslång medicinering behöver bedömas mot den möjliga vinsten i funktion och livskvalitet.
I världen har det genomförts cirka 200 handtransplantationer sedan 1990-talet. Tännsjö befarar att behandlingen kan minska allmänhetens vilja till donation men presenterar inga belägg för att så har skett. Det är inte ovanligt att någon är positiv till donation men samtidigt vill undanta vissa organ eller vävnader. Det nuvarande donationssystemet bygger på tydlig information och möjlighet för var och en att ta ställning till vad man vill donera.
Vi har alltid trott på öppenhet och transparens kring handtransplantation. Därför har vi valt att informera i media om operationen och hållit presentationer vid nationella vetenskapliga möten. Den fortsatta diskussionen bör inte handla om att välja mellan handtransplantation och ett välfungerande donationssystem. Diskussionen bör i stället handla om hur vi kan bedriva handtransplantation på ett ansvarsfullt och transparent sätt – och samtidigt värna och stärka förtroendet för hela donationsverksamheten.
Läs fler artiklar från DN Debatt.