INSÄNDARE. Vi ser redan konsekvenserna av klimatförändringarna runt om i världen genom värmeböljor, skogsbränder, översvämningar och extremväder. Låt oss som vuxna medborgare välja omtanke framför rädsla, ansvar framför egoism och medmänsklighet framför likgiltighet, skriver Johanna Lindblom.
Ibland funderar jag på vad våra barn och barnbarn kommer att tänka om vår tid. Hur kommer de att se på de beslut vi fattade när vi visste att klimatet förändrades? Hur kommer de att se på hur vi behandlade människor som flydde från krig, förföljelse och fattigdom? Jag hoppas att de ska kunna säga att vi försökte göra det rätta.
Vi lever i en tid där mycket fokus ligger på den egna ekonomin. Elpriser, räntor, matkostnader och bränslepriser påverkar oss alla. Det är naturligt att oroa sig för sin egen vardag. Men jag tror vi håller på att tappa bort något väldigt viktigt på vägen, något som inte kan mätas i kronor och ören.
Klimatförändringarna är inte längre ett avlägset hot. Vi ser redan konsekvenserna runt om i världen genom värmeböljor, skogsbränder, översvämningar och extremväder.
Synen på människor som söker skydd har blivit hårdare. Bakom ord som ”migration”, ”asylsökande” och ”utvisningar” finns människor av kött och blod. Människor med drömmar, rädslor, familjer och framtidshopp.
Alla frågor är inte enkla. Självklart måste ett land ha regler och fungerande system. Men vi får inte glömma vår medmänsklighet.
Det som gör mig mest orolig är kanske inte klimatförändringarna eller konflikterna i världen. Det är risken att vi vänjer oss vid att tänka allt mer på oss själva och allt mindre på andra. Att vi börjar se solidaritet som naivitet och omtanke som en kostnad.
Jag tror att de flesta människor bär på en inneboende vilja att hjälpa. Vi vill att barn ska få växa upp i trygghet, att människor på flykt ska behandlas värdigt och att framtida generationer ska få ärva en beboelig planet. Jag tror att medkänsla är en av våra starkaste mänskliga egenskaper.
Därför hoppas jag att vi kan lyfta blicken lite. Att vi vågar tänka längre än till vår egen plånbok. Att vi frågar oss vilket samhälle vi vill lämna efter oss. Om vi vill bli ihågkomna som generationen som såg problemen, men valde att blunda, eller som generationen som tog ansvar trots att det ibland kostade något. Låt oss välja omtanke framför rädsla, ansvar framför egoism och medmänsklighet framför likgiltighet.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare