Jag har fått böter för att träna ungdomar i handboll. I snart åtta år har jag tränat min dotters handbollslag. För tillfället innebär det någonstans mellan 12 och 15 timmar i veckan. Det innebär planering, flera helger om året hemifrån, cupresor, seriespel, sena kvällar, föräldramöten och semesterdagar. Missförstå mig rätt, det är för att jag vill.
Det jag får tillbaka är kontakten med tjejerna. Att se dem växa som spelare, lagkompisar och människor. De har gått från snubblande sexåringar till bolltrillande tonåringar. Ett förtroende jag inte tar lätt på.
Men här kommer skavet: Som ledare inom barn- och ungdomsidrott vet vi vad det kostar: Transport, cupresor, utrustning, terminsavgifter som håller klubbarna flytande och en hel del annat. Allt betalar vi utan att blinka. Men när jag kör till olika hallar för att träna och matchcoacha, kostar det mig nästan alltid 40-50 kronor i parkeringsavgift. Det är 100-200 kronor i veckan, 10 månader om året, rakt in i kommunens egna parkeringsbolags kassa. Med händerna fulla av väskor har avgiften mer än en gång glömts bort, till en kostnad om 500 kronor i felparkeringsavgift.
Jag betalar mer gärna med min tid, om och om igen. Men att också betala kommunen för att få lov att göra det, vecka efter vecka, är en annan sak. Det handlar inte om pengarna, det är principen.
Mitt förslag till Lunds politiker är att ge alla ungdomsledare ett parkeringstillstånd med gratis parkering i kommunen. Det kostar några kronor i uteblivna intäkter för det kommunägda parkeringsbolaget LKP. Men om ni verkligen menar allvar med allt ni säger om ideella krafter och barn- och ungdomsidrott, borde det vara en självklarhet.
Vi betalar redan, med både tid och pengar. Möt oss en bit på vägen.
Rasmus Jung Demse