Sedan försvarsbeslutet 2015 har totalförsvarsplaneringen successivt återupptagits, först inom ramen för systemet med bevakningsansvariga myndigheter, och från 2022 genom beredskapsförordningens tio beredskapssektorer, exempelvis: elektroniska kommunikationer och post; energiförsörjning; finansiella tjänster; hälsa, vård och omsorg; livsmedelsförsörjning och dricksvatten; och transporter.
Jag ledde under tre år utredningen om näringslivets försörjningsberedskap och ett av våra uppdrag var att överväga behovet av ändringar just i beredskapssektorerna. Vi fann att strukturen med tio beredskapssektorer var ofullständig och föreslog våren 2024 tillskapandet av en ny sektor för industri, byggande och handel men också att den beredskapsmässiga koordineringen skulle stärkas för bland annat utrikeshandeln. Regeringen tog sommaren 2025 beslut utifrån dessa förslag om att tillföra sektorerna till beredskapsförordningen.
Med detta har Sverige tolv beredskapssektorer med sektorsansvariga myndigheter och ett större antal beredskapsmyndigheter. Även om vissa samhällsviktiga funktioner fortsatt står utanför beredskapssektorerna – och försvarsindustrins organisering i systemet kan förtjäna fortsatt beredningsarbete – kan vårt system ses som väl utformat.
Frågan för den här artikeln är dock hur väl passformen är mellan det svenska beredskapssektorsystemet och Natos system för grundläggande civila förmågemål. Bakgrunden här är att Natos civila beredskapsarbete är förankrat i artikel 3 i Atlantfördraget och syftar till att stärka alliansens resiliens, det vill säga samhällets förmåga att motstå och återhämta sig från större störningar och kriser.
Arbetet konkretiseras i de sju grundläggande civila förmågemålen (NATO Baseline Requirements for National Resilience): säkerställande av politiskt beslutsfattande och centrala ledningsfunktioner; resilient energiförsörjning; effektiv hantering av okontrollerade befolkningsrörelser; resilienta system för livsmedels- och dricksvattenförsörjning; hantering av stora masskadeutfall och hälsokriser; resilienta civila kommunikationssystem; samt resilienta transportsystem.
Dock saknar Nato förmågemål för industri, bygg och anläggning samt för finansiella tjänster. När vi i Sverige analyserade vårt beredskapssektorsystem fann vi att funktionerna industri samt bygg och anläggning är synnerligen viktiga för totalförsvaret varför det är rimligt att mena att även Natos struktur av civila förmågor bör omfatta dessa.
Betydelsen av bygg- och anläggningsbranschen illustreras av erfarenheterna från kriget i Ukraina, av åtgärden avseende en byggnads- och reparationsberedskap (BRB) i regeringens helt nya nationella strategi för försörjningsberedskapen samt av de föreliggande utredningsförslagen avseende utformningen av BRB. I tillägg saknar Nato en civil förmåga för finansiella tjänster. Dessa är avgörande både för samhällets funktionalitet avseende exempelvis betalningssystemet och för det civila försvarets stöd till militära operationer, och då inte minst avseende värdlandsstödet.
Flera viktiga effekter skulle uppnås om Nato tillförde civila förmågemål för industri och byggande samt för finansiella tjänster. Det mest centrala är att Natos hela resiliensarbete skulle breddas till att omfatta uppenbart samhällsviktiga funktioner som i dagsläget i huvudsak står utanför planering, operationsledning och stödjande lägesbilder. Detta bygger samhällsresiliens och ökar Natos förmåga att genomföra militära operationer. Vidare skulle dessa nya förmågemål ge våra sektorer Industri, byggande och handel och Finansiella tjänster – samt våra sektorsansvariga myndigheter Tillväxtverket och Finansinspektionen – en arena att samverka med allierade.
Finland har redan en lösning där sektor- och poolsystemet omfattar en industrisektor – med en särskild pool för bygg- och anläggningsbranschen – samt en sektor för finansiella tjänster. Det är rimligt att anta att Finland skulle stödja ett svenskt initiativ att föra in motsvarande förmågemål i Nato.
Sverige bör därför – genom regeringen och relevanta myndigheter – verka för att Nato kompletterar sina civila förmågemål med industri och byggande samt finansiella tjänster, och inrättar motsvarande planeringsgrupper under Resilienskommittén. Att täppa till dessa kritiska luckor är angeläget, kostar förhållandevis lite och skulle verksamt bidra till vår kollektiva säkerhet.
Pär Malmberg, tidigare särskild utredare av näringslivets försörjningsberedskap, överstelöjtnant i reserven vid Försvarsstaben samt doktorand inom resiliens vid Handelshögskolan i Stockholm.