Kanske är det årets mest spektakulära inslag i årets valrörelse, möjligheten att Liberalerna åker ut ur riksdagen. Det är mycket ovanligt att riksdagspartier tvingas lämna riksdagen på grund av fyraprocentsspärren. Det är bara Miljöpartiet som har fått göra det (1991). Ny Demokrati gjorde det också 1994 men hade redan imploderat som parti och det är därmed inte något bra exempel.
Så hur kommer det sig att det nu eventuellt kan ske med ett av riksdagens verkligt gamla partier? Ett parti som har suttit i regering under sex mandatperioder de senaste 50 åren. Som har haft finansministerposten under en mandatperiod och faktiskt en kort tid också haft statsministerposten.
Det finns ett antal handhavandefel som Liberalerna har gjort under de senaste dryga tio åren och som med all säkerhet har bidragit till partiets belägenhet. En bakgrund till de flesta av dessa felsteg är frågan om förhållningssättet till en delvis förändrad politisk karta och särskilt konflikten om relationen till Sverigedemokraterna. Åtminstone en minoritet i partiet har haft en närmast bisarr fixering vid SD.
Under ett antal år var Liberalerna kidnappade av en diskussion om sin identitet: Vad ska vi ha för plats i svensk politik, vilka vill vi vara? Det märkliga beslutet att byta bort Sveriges bästa partinamn – Folkpartiet – var en del av detta.
”Att besöka ett liberalt landsmöte är en rätt härlig upplevelse.”
Men bakom allt detta har Liberalerna fortsatt att tuffa på, sakpolitiskt. Partiet vägleds av sin övertygelse att internationellt samarbete med gemensamma beslut är centralt. Liberalerna var för EU, euron och Nato långt före många andra. Värdet av ett starkt försvar betonades av Jan Björklund i många år – långt innan Rysslands annektering av Krim – vilket är okontroversiellt i partiet. Behovet av en kravbaserad integration, som Lars Leijonborg vann val på, är likaså välförankrat. Kampen mot ”flumskolan” var Liberalerna först med, och skolpolitiken är fortsatt viktig (även om partiet spårat ur med sin idé att alla aktiebolag genast ska väck från skolan). Bildningsidealet hålls högt.
En regelbaserad världsordning och frihandel är heliga storheter inom L. Man kan väcka en liberalpartist mitt i natten och få höra en solid argumentation om Israels rätt att existera och försvara sig.
Att besöka ett liberalt landsmöte är en rätt härlig upplevelse. Hundratals hårt arbetande lokalpolitiker från hela landet fattar beslut om klimatpolitik, fossilfri energi, funktionsrättsfrågor, psykisk ohälsa, sänkta skatter, bättre villkor för företagare, individens rätt gentemot staten, jämställdhet, hbtqi-frågor. Engagemanget är enormt i sakfråga efter sakfråga.
Den främsta anledningen till att partiet ligger illa till i opinionsmätningar är sannolikt att partiet först nyligen har kommit över sin identitetskris i regeringsfrågan. Men det är värt att se att nu när de nödvändiga besluten är fattade – då återstår ett parti med en välgrundad sakpolitik.