Marsupilami
Regi Philippe Lacheau, med Philippe Lacheau, Jamel Debbouze, Tarek Boudali, Élodie Fontan, Jean Reno. Visas med svenska röster.
FILMRECENSION. Om du är ett fan av de gamla Spirou-albumen: sky den här filmen som pesten.
Men om du är åtta år kan den här stökiga komedin locka till skratt.
ÄVENTYRSKOMEDI. Jag behöver få det här ur mitt system.
För Gen X-fans av Spirou är den här filmen en styggelse.
Den klassiska figuren Marsupilami, en slags superstark djungelapa med en flera meter lång svans och gepardspräcklig päls, gjorde debut i de fransk-belgiska seriealbumen om Spirou på 50-talet. Jag växte upp med Spirou, Asterix, Gaston, Tintin, alla de där fantastiska serierna. De är bland det finaste den här kontinenten har skapat i kulturväg.
Hade jag velat se en ambitiös äventyrsfilm som är direkt inspirerad av André Franquins skapelse? Intakt med den humorn och de extremt fantasifulla äventyren? Ja, självklart.
Det är inte alls vad vi får i den här filmen.
Källa till besvikelse
Nu är vi förvisso vana vid att filmatiseringar av de här seriefigurerna är en pålitlig källa till besvikelse, även om de franska Asterix-rullarna hittar sin publik – en ny film kommer senare i år.
Just den här gula djungelapan har dessutom synts i en tidigare film, ”Här kommer Marsupilami” (2012). Det här är en uppföljare, där även Jamel Debbouzes rollfigur Pablito gör comeback – men du behöver absolut inte ha sett den filmen för att hänga med i handlingen.
Här hamnar Marsupilami hos en familj där mamma och pappa har separerat, men kanske kräver filmens formel att de hittar tillbaka till varandra. En stor del av storyn utspelas på ett kryssningsfartyg. Tonläget i kalabaliken som uppstår är närmast att jämföra med valfri svensexa på Finlandsfärja – det är fullt ös som gäller.
Sexskämt för de äldre
Mycket är mest plågsamt. Enstaka scener är så fåniga att man småskrattar. Sexskämten går över huvudet på de yngsta i publiken. Jean Reno dyker upp i början och slutet i en torftig roll.
Marsupilami är för det mesta inte datoranimerad, utan en fjärrstyrd animatronisk skapelse. Det funkar förvånansvärt bra i många scener, vilket inte är illa pinkat eftersom filmen kräver att apan är väldigt rörlig.
Så, vad vi får är alltså en familjekomedi om en tokig apa som ungarna säkert tycker är en helt okej förströelse till popcornen.
Vill man ha något coolare finns de gamla seriealbumen.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.