Valet närmar sig och plötsligt verkar nästan varje parti i Malmö och Skåne ha hittat både handlingskraft och ett brinnande intresse för vanliga människors vardag.
Nu ska vården bli bättre, tryggheten öka, skolan få resurser, kollektivtrafiken fungera och ekonomin förbättras. Märkligt nog kommer denna politiska energi ofta när rösterna snart ska räknas.
Mellan valen låter det annorlunda. Då är frågorna komplicerade, pengarna begränsade, ansvaret någon annans och förändring något som tar tid.
Det här handlar inte om höger eller vänster. Problemet finns i hela det politiska systemet: nya löften säljs innan gamla löften har följts upp.
Politiker talar ofta om väljarnas bristande förtroende. En rimligare fråga är: Vad har politiken själv gjort för att förtjäna förtroende?
Jag förväntas följa lagar, regler, krav och tidsfrister. Det gör jag. Samtidigt väntar jag fortfarande på besked i mitt eget medborgarskapsärende, trots att myndigheter och politiker gärna talar om rättssäkerhet, effektivitet och ansvar.
Därför blir valretoriken svår att ta på allvar.
Förtroende byggs inte med affischer, slogans eller kaffe på ett torg några veckor före valet. Förtroende byggs genom att redovisa resultat, erkänna misslyckanden och förklara vad ett löfte faktiskt kostar.
Innan något parti ber om min röst vill jag därför ha svar på en enkel fråga:
Varför ska jag tro på nya löften när gamla fortfarande väntar på att bli uppfyllda?
Medborgare är inte valboskap. Politiker är folkets företrädare, inte dess ägare.
Dzenan Batlak
Malmö