Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | ARBETSMARKNAD
Utstationerade arbetstagare sätts felaktigt i förvar och utvisas från Sverige på grund av brister i svensk lagstiftning och myndighetsutövning som strider mot EU-rätten. För de individer som drabbas får besluten allvarliga konsekvenser men även deras arbetsgivare och svenska uppdragsgivare lider stora skador. Vi vill att regeringen vidtar åtgärder för att få stopp på de olagliga utvisningarna, därför har vi anmält Sverige till EU-kommissionen.
Det handlar om tredjelandsmedborgare som är anställda i ett annat EU-land och skickas tillfälligt till Sverige för sin arbetsgivarens räkning för att tillhandahålla tjänster i Sverige. Detta kallas utstationering och är en grundläggande pelare av den fria rörligheten för tjänster inom EU.
Förra året utstationerades närmare 75 000 arbetstagare till Sverige, vilket kan jämföras med att runt 11 000 personer kom till Sverige på arbetstillstånd under samma period. Utstationering är därmed också en viktig del av den svenska ekonomin och många svenska företag är beroende av europeiska tjänsteleverantörer för att själva kunna tillhandahålla sina varor eller tjänster på den svenska marknaden.
Tredjelandsmedborgare, det vill säga personer som kommer från ett land utanför EU, måste som huvudregel ha arbetstillstånd om de vill arbeta i Sverige. Detta gäller dock inte sådana tredjelandsmedborgare som är lagligen och stadigvarande anställda i ett annat EU-land och som utstationeras till Sverige. Enligt EU-domstolens rättspraxis utgör det en otillåten begränsning av den fria rörligheten för tjänster att kräva att sådana arbetstagare ska ha arbetstillstånd när de tillfälligt utför uppdrag i Sverige för sin arbetsgivares räkning.
I Sverige har dessa regler genomförts tillsammans med ett ”bosättningskrav” i utsändningslandet. Detta trots att EU-domstolen har slagit fast att lagligen och stadigvarande anställd inte innebär ett krav på bosättning eller att arbetstagaren varit anställd en viss tid. Vad detta ”bosättningskrav” faktiskt innebär, hur det ska tillämpas eller hur det är förenligt med EU-domstolens rättspraxis är svårt att veta, eftersom det inte finns några förarbeten som ligger till grund för lagstiftningen eller några prejudicerande avgöranden från svenska domstolar.
Vad som däremot är tydligt är att ordalydelsen tillsammans med lagstiftarens till synes ogenomtänkta genomförande skapar en allvarlig rättslig cocktail där principen om EU-rättens företräde står sig svag mot enskilda handläggares individuella tolkning av vad ”bosättning” ska betyda och vad EU-domstolens rättspraxis innebär.
I de ärenden vi arbetat med har vi sett en stor variation av anledningar till att en arbetstagare inte ska anses ”bosatt” i utsändningslandet. Det kan handla om att arbetstagaren inte har ett hyreskontrakt i första hand eller en bostadsrätt i utsändningslandet, inte arbetat tillräckligt länge i utsändningslandet eller att familjen fortfarande bor kvar i det land där arbetstagaren är medborgare. Detta trots att behöriga myndigheter i utsändningslandet intygar att berörd arbetstagare är bosatt där.
Det rör sig alltså om en situation där svenska myndigheter godtyckligt begränsar den fria rörligheten för tjänster och ställer andra krav än vad som följer av EU-domstolens rättspraxis. Konsekvenserna är förödande för de som drabbas. Berörda arbetstagare som påstås arbeta olagligt i Sverige anses per automatik utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet, vilket leder till att de sätts i förvar och utvisas.
För drabbade europeiska tjänsteleverantörer innebär utvisningarna av deras arbetstagare att de plötsligt inte kan tillhandahålla de tjänster de åtagit sig, vilket kan få omfattande ekonomiska konsekvenser. Svenska företag drabbas ekonomiskt när projekten försenas eller stannar upp. Dessutom finns det en risk att man som företrädare på ett svenskt företag åtalas om det visar sig att de utstationerade arbetstagarna inte uppfyller det svenska ”bosättningskravet” i utsändningslandet.
EU-kommissionen inledde i januari 2026 ett överträdelseärende mot Tyskland på grund av ett liknande regelverk där man ställer krav på arbetstillstånd för utstationerade tredjelandsmedborgare. För att få ett slut på det svenska ”bosättningskravet” som hindrar den fria rörligheten för tjänster har vi nu anmält Sverige till EU-kommissionen, som vi hoppas ska få regeringen att agera och ändra den aktuella bestämmelsen i utlänningsförordningen så att den säkerställer en tillämpning som är förenlig med EU-domstolens rättspraxis och den fria rörligheten för tjänster.
Fram till dess är de berörda arbetstagarna, de europeiska tjänsteleverantörerna och de svenska tjänstemottagarna beroende av svenska polisers och Migrationsverkets handläggares godtyckliga tillämpning av ett nationellt lagstiftningskrav som strider mot EU-rätten. Det är varken rättssäkert för de drabbade personerna eller gynnsamt för svensk ekonomin.
Martin Källgren Thyr
Fabrizio Vittoria Beijer
jurister och EU-rättsexperter på Momentius LPA
Läs även