Himlen har mörknat över Nashville.
Ett blygrått dis ligger över taken och regnet vräker ner, men längs stans ”Walk of Fame” trotsar turister skyfallet.
Jennifer Freeman, 30, och kusinen Kylie Norris, 26, står i matchande cowboyboots och tittar ner på plaketten i blombuketternas mitt: Dolly Partons stjärna.
Runt den ligger små avskedsgåvor och handskrivna brev som håller på att förvandlas till pappersmassa i pölarna.
– Jag är fortfarande chockad, säger Kylie, som målat rosa fjärilar kring ögonen i Dollys ära.
– Vi gick en rundtur och jag höll på riktigt på att falla ihop när jag fick höra att hon gått bort. Jag var tvungen att lägga handen över hjärtat, jag var helt förkrossad.
På tisdagen dog Dolly Parton, 80 år gammal, efter en kort tids kamp mot cancern.
Nu försöker kusinerna ta in att hon faktiskt är borta. Det är inte bara musiken de förknippar med USA:s countrydrottning. Det var värmen, kvickheten, skämten som också gjorde henne så älskad och folkkär, långt utanför landets gränser.
– Det kändes som om hon aldrig skulle dö, säger Jennifer och får kämpa för att få fram orden.
– Men det fina är att världen nu verkar ha gått samman för att sörja henne.
I Nashville är sorgen och hyllningarna omöjliga att missa.
Dolly syns på reklamskyltarna längs motorvägarna och i skyltfönstren. Broar lyses upp i rosa. Till och med i ride share-apparna har de små bilikonerna bytts ut mot gitarrer och andra Dolly-symboler.
Det var här allt tog fart. Kvinnan från de fattiga bergen i östra Tennessee kom till Nashville som 18-åring med en dröm om att skriva låtar. Härifrån nådde ”Jolene” och ”I Will Always Love You” ut över världen. Och i ett allt mer splittrat USA kunde nästan alla – från en truckförare i Texas till en dragqueen i New York – enas om åtminstone en sak: Dolly var grym.
Söder om staden, bland villor och gröna kullar, står polis och dirigerar trafiken.
Här ligger Dolly Partons hem, en gräddvit herrgård bakom svarta järngrindar. Dagen efter dödsbeskedet fortsätter människor strömma hit med blommor, ballonger och små bilder. Buketterna läggs lager, på lager, på lager.
Tyler Beatty står mitt i folkhopen. Tårarna har fått mascaran att rinna ner under ögonen och blanda sig med glittret. Hon försöker torka bort det med fingrarna, men svarta klumpar blir kvar.
– Dolly har varit en av mina största inspirationskällor i hela mitt liv, säger hon.
Artisten har funnits där så länge hon kan minnas, genom musiken och genom böckerna som landade i brevlådan, som delats ut till miljontal barn i Tennessee genom ett välgörenhetsinitiativ.
Sångerskan med det blonda burret syns överallt hemma hos Tyler. På väggarna, bilens registreringsskylt – till och med strumporna, visar hon, och drar i tyget kring anklarna.
Men mest av allt inspirerades hon av Dollys attityd.
– Hon brydde sig aldrig om vad någon annan tyckte. Hon gjorde alltid det hon själv ville göra.
En av dem som sökt sig hit är Kanuda Lightstone, 57. Efter nyheten om Dollys död satte han sig i bilen och körde runt med Dolly i högtalarna. Nu står han utanför grindarna och visksjunger ett par rader: I can see the light of a clear blue morning...
– Hon var en av de få legendarer som verkligen lyckades nå långt utanför sin egen genre, säger han.
Hans favoritanekdot handlar om en av Partons mest populära låtar. Han börjar slå med naglarna mot varandra i luften, som smattrande tangenter på en skrivmaskin.
– Så gjorde hon med sina akrylnaglar. Och så kom hon på att hon kunde spela hon in ljudet och använda det som en del av rytmspåret i ”9 to 5”. Helt genialiskt.
En bit därifrån står Elisha Lamar, 26.
– Åh, det gjorde ont. Det gjorde verkligen ont. Man skulle kunna tro att jag kände Dolly personligen, att hon var ”Auntie Dolly”, säger hon om dödsbeskedet.
Elisha tycker att bortgången kom så plötsligt.
– Vi visste ju att hon var sjuk, men precis som alla mormödrar ville hon inte att man skulle oroa sig. Så hon pratade egentligen aldrig om att hon var sjuk. Ibland kunde man kanske se det i hennes ögon, men hon ville aldrig riktigt erkänna det och fortsatte ändå kämpa på.
På onsdagseftermiddagen har regnet dragit förbi och solen bryter åter igenom molnen. Framför Dollys hus vajar flaggan på halv stång och får ett par strålar på sig. Fansen slutar aldrig komma.
Två mil norrut ligger kyrkogården där Dolly Parton ska få sin sista vila.
Där begravs hon inom kort bredvid maken Carl Dean, som dog 2025 efter nästan 60 års äktenskap. Och enligt uppgift blir det i samma stil som fansen är vana att se henne på scen:
I sina skyhöga klackar.