Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Kyjiv | Vi står utomhus, i den prunkande trädgården vid utrikesministeriet i Kyjiv. Bara det är en motståndshandling, ett sätt att göra klart att varken ukrainarna eller vi besökare tänker låta oss skrämmas av ryssarnas terrorbombning.
Det skulle inte bli något 35-årsfirande för den unga nationen. I varje fall inte om Ryssland hade kunnat omsätta sina ambitioner med kriget.
Likafullt firades Ukrainas självständighetsdag denna vecka – och självständigheten är starkare än någonsin så här drygt fyra år efter Putins fullskaliga invasionsförsök.
”Vi har fått lära oss att vara självständiga”, förklarar Ukrainas utrikesminister Andrii Sybiha under ett möte med sin svenska ministerkollega Maria Malmer Stenergard. ”Demokratin har behövt vinnas, suveräniteten försvaras och på så vis har nationen vuxit.”
Den största drönaren är ämnad för ”långdistanssanktioner” som utrikesminister Sybiha jovialiskt uttrycker det.
En av de viktigaste anledningarna står i departementets foajé. Där förevisas drönare i olika storlekar av en stolt minister. Den största drönaren är ämnad för ”långdistanssanktioner” som Sybiha jovialiskt uttrycker det, det vill säga att slå ut raffinaderier och andra ryska mål. Allt för att undergräva den ryska stridskapaciteten.
Temat återkommer i Volodymyr Zelenskyjs tal på självständighetsdagen. De svåra tiderna har fått ukrainarna att bli teknikoptimister. En framtid för den självständiga nationen bygger på att kunna ta sig längre, bli snabbare och slå med större precision.
Under självständighetsdagens möte med den så kallade Coalition of the willing, där Sverige förstås deltar, talas mycket om de nya teknikgenombrott som blivit akut nödvändiga för att freda Ukrainas luftrum. För närvarande slår Ryssland, vid sidan om terrorbombningar av civila, hårt mot ukrainska hamnar och därmed landets livsmedelsexport. Inför vintern befaras tuffa prövningar av energiförsörjningen. Därför har Freya sjösatts, ett europeiskt försvar mot ballistiska missiler.
Ukraina är navet runt vilket ett nytt Europa håller på att växa fram.
Ukraina är navet runt vilket ett nytt Europa håller på att växa fram. Storbritanniens nyvalde premiärminister Andy Burnham leder koalitionsmötet, och Ukrainas nationaldag är hans första resa overseas. Han har sällskap av statsledare från bland annat de baltiska länderna, Finlands Alexander Stubb, och från Sverige utrikesministern. Frankrikes Emmanuel Macron deltar på länk, liksom flera andra ledare under själva förhandlingarna.
Under själva firandet blir den mest gripande punkten de många hederstitlar som föräras postumt till änkor och barn, eller till föräldrar som förlorat en son eller dotter. Alla möts med varm empati av den ukrainske presidenten. Den föregående kransnedläggningen på militärkyrkogården utanför Kyjiv var en påminnelse om att många deltagande länder har medborgare som stupat för Ukrainas sak. Så även Sverige.
Ändå är ett tema i president Zelenskyjs tal att Ukraina är en nation av drömmare. Mitt under brinnande krig vågar de formulera konkreta tankar om den bättre framtid de anser att nationen förtjänar. I Ukraina är nämligen ideal inte något naivt och abstrakt, utan något nödvändigt. Det måste finnas en mening med att utkämpa och uthärda ett krig, någonting annat som kommer därefter.
Denna handfasta framtidstro är en välkommen kontrast till samtidens nostalgi och önskan att gå tillbaka i tiden.
Europas och framför allt EU:s roll är avgörande. Den ukrainska drömmen är att bli en fullvärdig medlem av unionen med de fördelar som finns för ekonomi, säkerhet och unga människors möjlighet att resa och studera. En del här beskriver Europafrågan som ”existentiell”.
Utmaningarna är dock stora. Ukrainarna anser själva att det största hotet inte är den ryska fienden, utan den egna korruptionen. Den fräter sönder förmågan att kriga liksom de framtidsdrömmar som får ukrainarna att vara starka och enade. Och EU-medlemskap kräver pålitliga institutioner.
Frågan är högaktuell genom flera korruptionsavslöjanden. Samtidigt är avslöjandena, liksom de folkliga protesterna mot misstänkt korruption, en bekräftelse på att Ukraina är på rätt väg. Mycket av den tidigare vardagskorruptionen har försvunnit.
Sverige står mitt i detta arbete. Vår historiskt mest lyckade biståndsinsats var att hjälpa de självständiga baltiska staterna att bli kvalificerade för EU-medlemskap. Nu investerar vi åtskilliga miljarder kronor i att Ukraina ska kunna följa samma väg, med den know-how som finns från förra gången.
Den dagen Ukraina kan förverkliga sin dröm om EU-medlemskap har Sverige en stark vän med försvars- och krigskapacitet, men även bördiga jordar som kan garantera livsmedelssäkerhet i nästan varje slags kris. Varje krona i hjälp är med andra ord en klok investering.
Vi har en regering som är självklart blågul både när det gäller stödet till Ukraina och att se betydelsen av europeiskt samarbete.
Här är det värt att nämna att engagemang spelar roll. Under besöket i Kyjiv är vänskapen påtaglig mellan våra länders utrikesministrar. Andrii Sybiha har besökt Maria Malmer Stenergards hemstad Kristianstad, som också har historisk koppling till Ukraina. Vi har en regering som är självklart blågul både när det gäller stödet till Ukraina och att se betydelsen av europeiskt samarbete.
En rödgrön regering lär inte ändra politiken i stort. Men kommer den att driva denna för Sverige avgörande säkerhetsfråga med samma iver och intresse? Eller kommer intresset att skifta till Gaza eller någon annan plats i världen av mindre strategisk betydelse för svenska intressen?
På kvällen, som en sista punkt på det späckade dagsprogrammet, besöker den svenska delegationen en nyöppnad utställning om dagen för Ukrainas självständighet, den 24 augusti 1991, och om nationens blågula flagga. Intresset har varit stort och köerna långa under dagen. Många unga som inte var med då vill knyta an till denna betydelsefulla tid i landets historia.
Till Maria Malmer Stenergards förtjusning hittar vi en fana som Andrii Sybiha efterfrågade en replika av när ministrarna träffades i Ukraina förra hösten, och som överlämnades av Armémuseum när den ukrainske utrikesministern besökte Sverige i våras. Just då ljuder flyglarmet. Vi får skyndsamt uppsöka skydd under jord.
Bara en stund tidigare har jag blickat ut över ett sensommarljummet Kyjiv från från svenska ambassadens balkong, och hört trivsamt sorl från uteserveringarna. Som i vilken europeisk stad som helst.
Nu fylls kulverten av lugna ukrainare för vilka flyglarm dessvärre blivit vardag. De har fått vänja sig vid att natt efter natt under över fyra år behöva söka skydd undan ryska drönare och missiler. För oss tar det slut efter en halvtimme, då vi hör Mark Hamills (Luke Skywalker i filmen ”Star wars”) förinspelade meddelande ”May the force be with you”.
När vi kommer upp är utställningen om den ukrainska självständigheten öppnad igen.