Det har gått en månad sedan transferbomben slog ner: Jim Gottfridsson klar för moderklubben IFK Ystad i allsvenskan.
Han har spelat två träningsmatcher och gjorde tävlingscomeback i den röda tröjan i fredags. Det blev förlust i första matchen i cupens sextondelsfinal mot IFK Kristianstad och på onsdagen väntar returen mot de regerande mästarna i Kristianstad.
När skrällövergången presenterades i slutet av juli var Gottfridsson tydlig med att hans målsättning om att behålla sin plats i landslaget och avsluta med OS 2028 stod fast trots att han just skrivit på ett treårskontrakt med ett lag bottenlag de senaste åren i Sveriges nästa högsta division.
Sportbladet tog ett snack med 33-åringen efter tävlingscomebacken.
Är det fortfarande rimligt att satsa på landslaget?
– Varför inte det?! Kolla matchen mot Kristianstad: jag har sex mål på sju skott och tio-tolv assist mot det man kallar Sveriges bästa lag. Det visar väl att man har en rätt hög nivå i kroppen fast man inte har spelat handboll på sex månader.
”Jag kan tillföra landslaget oerhört mycket”
Han fortsätter:
– Jag är inte feg, jag backar inte, jag vet vad jag kan. Jag vet att jag kan tillföra landslaget oerhört mycket. Om det sen är 2 minuter eller 58 minuter är upp till förbundskaptenen. Jag är hemma för att träna, jag är hemma för att ha kul och få tillbaka glädjen till handbollen och det har jag verkligen fått i IFK Ystad och det är det jag behöver.
Har du snackat något med Michael Apelgren (förbundskaptenen och hans tränare i Pick Szeged fram tills han fick sparken) på sista tiden nu efter att du tog det här beslutet?
– Ja, vi har haft en del kontakt.
Mot Kristianstad spelade han en hel match för första gången på många år och tyckte inte ens att han blev trött.
Har du tränat hårt?
– Du ser väl att jag ser inte smygfet ut, ler han. Jag har tränat oerhört hårt. Jag älskar faktiskt att träna. Jag drömmer om att vara kvar i landslaget till OS 2028. Då kan jag inte ligga hemma och käka chips med lite holiday-dip utan då är det hårdträning som gäller.
”Det önskar jag inte min värsta fiende”
Gottfridsson gick klubblös i flera månader sedan han under mycket uppmärksammade former fick sparken från ungerska Pick Szeged i våras.
Några dagar innan han presenterades av IFK Ystad stod det klart att mittnian och Pick Szeged hade kommit fram till en ekonomisk och juridisk överenskommelse som avslutade den infekterade konflikten som pågått sedan mars.
Gottfridsson har legat lågt om konflikten sedan han återvände hem. Men han har något mer han vill säga.
– För att lägga locket på sen: det som hände mig önskar jag inte min värsta fiende. Så som jag blev behandlad i det landet och av människorna som låg bakom detta... Att vara helt ensam i det stora havet – det önskar jag inte någon. Jag är så jäkla stolt över mig själv att jag stod upp för mina värderingar. Jag är så jäkla stolt över att jag faktiskt indirekt vann denna kampen mot människor som är... som är hemska. Så är det.
Funderar på att skriva en bok
Vi hittar tre svenskar i Pick Szeged i dag: Apelgren och assisterande tränaren Jonas Källman är kvar medan högernian Lukas Sandell anslutit i sommar.
– Andra människor har sina relationer och sina erfarenheter, och det lägger jag inga värderingar i. Fast jag personligen hade haft svårt att respektera det, säger Gottfridsson utan att vilja utveckla resonemanget.
– Jag kanske skriver en bok senare, kanske gör jag en film om det. Då kommer alla att få veta exakt vad som hände.
Han fortsätter:
– Alla gör sina egna val här i världen. Tyvärr är det många handbollsspelare som blir drabbade av just det här i den delen av Europa. Därför är jag oerhört stolt över att jag tog kampen och indirekt vann jag den, det vet jag.
Tror du att det kan bli en ändring i framtiden så att inte fler drabbas?
– Absolut. Börjar inte IHF och EHF titta på detta redan nu... Jag säger inte att de ska straffas. Men man kan inte bete sig hur man vill bara för att man tycker att man kan det. Det kan inte du, jag eller någon annan vanlig medborgare, säger Gottfridsson.