Nintendo Switch 2 kom ut förra sommaren och sedan dess har inte ett enda From Software-spel funnits tillgängligt till konsolen.
Nu kompenseras det rejält – i sann japansk brödraskapsanda.
Den 28 augusti släpps ”Elden Ring Tarnished Edition” exklusivt till Switch 2. Innehållet i denna upplaga är ärligt talat inte särskilt exklusivt; det handlar om två nya startklasser och några estetiska föremål.
Det stora är egentligen det enkla:
Ett av tidernas bästa tv-spel – ihop med en mästerlig expansion – gör entré på konsolen.
”Katastrofen” från i fjol är helt bortblåst.
Spelsajten IGN rapporterade förra sommaren att ”Elden Ring” på Switch 2 då var ”en katastrof i handhållet läge”, med usla bildfrekvenser, lagg och kass layout.
Så är inte fallet nu.
Både på stor skärm och på resande fot har upplevelsen faktiskt varit klanderfri. Min återkomst till Limgrave har känts precis så episk som den först gjorde på PS5 för några år sedan.
Om detta är en fjäder i Nintendo-hatten vet jag knappt hur man ska beskriva nästa del i denna ”överkompensation”. Den trotsar ju i princip all logik.
From Software är snart klara med sitt nya spel; ”The Duskbloods”.
Det är ett online multiplayer PvPvE-spel för åtta spelare i ”Bloodborne”-estetik som exklusivt släpps till Switch 2 i år (smaka på den meningen igen).
Den gångna helgen hölls ett första nätverkstest för detta projekt och intrycken efter några timmar är... många.
Rent subjektivt är jag inte superförtjust i grundidén. Hela grejen med ”Souls”-serien har för mig varit att få genomföra mina egna äventyr i min egen takt. Ett tidspressat online multiplayer-spel var knappast högst upp på min ”From Software”-önskelista.
Med det sagt var ”Elden Ring: Nightreign” ett ruskigt bra spel. Jag är övertygad om att fler fans av serien också hade tyckt det mer ifall de bara hade kompisar att spela med.
”The Duskbloods” är väldigt mycket av ett ”Nightreign 2.0”.
Det följer samma princip med att en omgång börjar med att man ska döda fiender, samla på sig uppgraderingar och förbereda sig för nästa fas.
Inslagen är överväldigande många. Utöver sex klasser – och tillhörande attack- och färdighetsuppsättningar – att hålla reda på vankades det uppdrag, allianser och en hel uppsjö av plats- och tidsspecifika inslag över kartan.
Dessa omgångar spelas på tid. En bossfajt kan alltså avslutas mitt i härligheten ifall det är dags för nästa fas.
Med andra ord: Det är stressigt.
Men också förbannat roligt.
Farten och mobiliteten saknar motstycke. Man springer fort som Zonic och hoppar högre än Super Mario.
Omgångarna kulminerar med en fajt där de högst levlade spelarna slåss mot varandra i en klassisk ”deathmatch” tills bara en återstår.
Dessa uppgörelser har varit galna.
I en match stod en sniper och lobbade kulor mot mig och en annan motståndare samtidigt som vi slogs i luften (trippla hopp i luften, jo jag tackar). Sen blev jag manglad av en fjärde tjomme som temporärt transformerat sig själv till en dinosaurie (!) och omgången slutade i en fjärdeplats.
Tanden, den är blodad.
Hidetaka Miyazaki, vd på From Software, har lovat att det ska komma något form av enspelarläge till ”The Duskbloods”. Men det är i huvudsak ett blodigt, våldsamt snabbt online-spel vi snackar om.
Detta alltså exklusivt till Nintendo Switch 2-spelare – en skara som varken är van vid blod eller online multiplayer.
Wow.
Oaktat vad jag och många andra egentligen vill ha är det bara att lyfta på hatten.
Oförskämt många utgivare väljer i år den ”enkla vägen” och släpper gamla spelklassiker som ”remakes”.
”The Duskbloods” är motsatsen.
Det är vad minoriteten vill ha. I en exklusiv premiär. Till en ”Animal Crossing”-publik.
Det är så modigt att det gränsar till dumhet.
Jag må knappt gilla spelidén – men idén att agera på det här sättet är omöjlig att inte älska.