Det som hänt på Brinellskolan i Fagersta är fruktansvärt. Mina tankar går till den som förlorat livet, de skadade, deras familjer, elever och skolans personal.
Men det måste också få oss att fråga. Vad behöver vi förstärka för att upptäcka problemen tidigare och förebygga våld?
Vi måste försvara skolan som institution. Vi har alla gått i skolan och har därför åsikter om den. Det är bra att vi bryr oss, men det har blivit för lätt att föra över andra samhällsproblem till skolan. Skolan har ett stort ansvar, men kan inte bära allas ansvar.
Tänk på en lärare med 25–30 elever. Om flera kommer med för lite sömn, utan fungerande rutiner eller med svåra problem hemifrån, samtidigt som andra behöver stöd och anpassningar, blir ekvationen omöjlig. Skolan ska få vara skola och lärarna ska få vara lärare.
Samtidigt behöver föräldrarollen stärkas, utan att skuldbelägga föräldrar. Vi frågar: Hur var det i skolan? Hur gick träningen? Har du ätit? Men hur många frågar: Hur hade du det i mobilen idag?
Barnens sociala liv har förändrats. När barn blir socialt isolerade försvagas viktiga skyddsfaktorer som familj, kompisar, skola och fritid. Vi vuxna måste också vara självkritiska. Ibland sitter vi bredvid våra barn, men tittar på våra egna skärmar.
Vilken vinge behöver en fågel mest för att kunna flyga, den högra eller den vänstra? Båda. Ett barn behöver också två vingar, trygga vuxna och gemenskap. Ett barn behöver känna sig sedd och älskad.
Ingen unge föds våldsam. Vägen till grovt våld är komplex. Därför behöver vi sätta in insatser tidigt, från flera håll, och stärka de sociala skyddsfaktorer som barn behöver för att känna trygghet och tillhörighet. Staten behöver också ta diskussionen om åldersgränser, ålderskontroll och plattformarnas ansvar på allvar.
Elvir Mesanovic (MP)