Halvårssiffrorna från Mobility Sweden visar att elbilsförsäljningen har ökat med 21,3 procent* jämfört med juni 2025 – men vid årsskiftet konstaterades att elektrifieringen av fordonsflottan då hade stannat av. Så fortsätter elbilsutvecklingen att pendla upp och ner, men alltid långt efter omställningen av fordonsflottan i våra grannländer.
Anledningen är att Sverige under tjugo år provat nästan varje tänkbar kombination av stimulans och styrning för att få fler elbilar på vägarna: Elbilsbidraget som kom och gick. Bonus malus-systemet, välkonstruerat men successivt urholkat. En skrotningspremie som lockade nästan ingen. Effekttariffer som gjort laddningsoperatörernas affärsmodell svårförutsägbar och bromsat utbyggnaden av publik laddning. Och nu, 2026, ett nytt stöd riktat till låginkomsttagare på landsbygden som utesluter tre fjärdedelar av landets hushåll.
Elbilen är en stor investering för svenska konsumenter. Då behövs förutsägbarhet kring de långsiktiga kostnaderna, både på elbilssidan och laddsidan, för att på riktigt minska de stora utsläppen från vägtrafiken.
Regeringen har dessutom under samma period sänkt skatten på bensin och diesel två gånger i rad. De två sänkningarna kostar sammantaget drygt 9,3 miljarder kronor i minskade skatteintäkter under 2026. Samma år avsätts 300 miljoner kronor från statens sida till elbilspremien. Prioriteringarna talar sitt tydliga språk. Enligt regeringens egna beräkningar ökar enbart den senaste sänkningen utsläppen med 300 000 ton koldioxid under 2026, utöver de 100 000 ton som den första sänkningen bidrar med.
Det statliga initiativet Klimatklivet är undantaget som förtjänar att nämnas. Det infördes av de rödgröna och har förstärkts och utvidgats av de blågula. Det bedöms minska utsläppen med upp till tre kilo koldioxid per beviljad krona. Det bevisar att väl genomtänkta stöd fungerar när politiken väljer att hålla i.
Det fossila beroendet är inte bara ett klimatproblem – det är en säkerhetsmässig utmaning. Sverige är helt importberoende av fossila drivmedel, i praktiken uteslutande från länder utanför EU. Konflikter och våldsamma, oförutsägbara prisrörelser på råoljemarknaden slår direkt mot svenska hushåll och transportberoende företag. Varje steg bort från fossila drivmedel minskar vår sårbarhet – ekonomiskt och säkerhetspolitiskt.
Inom ramen för ett blocköverskridande avtal bör fem konkreta åtgärder genomföras.
1. Höj fordonsskatten för nya fossilbilar stegvis till 2030 och öronmärk intäkterna för elektrifieringsstimulanser. Danmark har visat att riktad beskattning är ett kostnadseffektivt sätt att driva omställningen.
2. Bredda elbilspremien till alla hushåll med inkomst upp till medianen i hela landet. En premie med ett pristak på 500 000 kronor riktar stödet dit det gör störst nytta och minskar risken för att det utnyttjas fel.
3. Inför social leasing. Frankrike erbjuder sedan 2024 färdigförhandlade leasingavtal till hushåll som annars inte har råd med en elbil. En svensk variant kan rymmas inom ramen för en breddad elbilspremie.
4. Låt kommuner gynna omställningen. Om kommuner ges möjlighet att sänka p-avgifter, reservera p-platser och i Stockholm och Göteborg differentiera trängselskatten mellan el- och fossildrivna bilar går omställningen snabbare.
5. Förstärk bonus malus-systemet med längre tidshorisont. Utvidga den att gälla upp till sju år gamla fossildrivna bilar, vilket gör att även attraktionen för bensin- och dieselslukande bilar påverkas på begagnatmarknaden.
Transportsektorn står för Sveriges enskilt största klimatpåverkan och är vår tydligaste säkerhetspolitiska risk. Båda problemen har samma lösning: en trovärdig, blocköverskridande och långsiktig elektrifieringspolitik. Klimatklivet visar att det går. Nu behöver sådan politik bli en regel under lång tid framöver.
Mattias Goldmann, vd på 2030-sekretariatet
Stefan Gabrielsson på laddteknikföretaget CTEK.