”Nádas insåg att livet i grund och botten är absurt”
Péter Nádas speciella humor, som söker sig mot djupet och insikten att livet i grund och botten är absurt, ljuder som en grundton i hans författarskap.
Nu har han nått slutet på sin egen familjeroman.
Ingrid Elam
Den ungerske författaren Péter Nádas har gått bort, 83 år gammal. Han skrev i dialog med stora föregångare som Marcel Proust och Thomas Mann, men i hans romaner får 1900-talets krig, förtryck och förintelse kroppslig gestalt och fantasins gränser utvidgas med omutlig konkretion.
Han debuterade med romanen ”Slutet på en familjeroman” 1977, och den titeln skulle även kunna stå på hans två största verk, ”Minnesanteckningarnas bok” (på svenska 1994) och ”Parallella historier ” (2012-13). I dem genomlyses den europeiska kulturens sammanbrott som det yttrar sig i människors faktiska tillvaro, utan ideologiska tillrättalägganden.
Politiskt förtryck når in i det mest intima, det slår sönder familjer och tvingar till och med kroppen att förställa sig. Ideologier vill dela in världen i rätt och fel, goda och onda, men i Nádas romaner går det inte att göra en sådan uppdelning mellan skuld och oskuld, dagens bödel kan vara gårdagens värnlösa barn. Han skriver fram en värld där historien inte är en utan många parallella. Ingenting har heller försvunnit, allt finns kvar och kan dyka upp när som helst hur mycket människor än försöker förtränga det förflutna.
Han vill beskriva kärlek som ingen gjort det förut: kroppen tiger i litteraturen, men hos Nádas tar den stor plats, han skildrar människan som hon är, med ständigt pågående fantasier kring den egna och andras kroppar.
2017 publicerade Nádas en självbiografi, ”Illuminerade detaljer”. Den påminner i sin konkretion och detaljrikedom om hans romaner, med den skillnaden att det nu är sin egen trasiga familjehistoria han skärskådar. Hans föräldrar och nära anhöriga var judar och kommunister, först offer sedan förövare sedan offer igen.
Så får människan hos Nádas ett öde, fullt av lidande, skilsmässa och död, kärlek och svek. I den sista på svenska utgivna romanen, ”Skräckhistorier” från 2025 tecknar han en ungersk landsortsstad runt 1960, det börjar som fars och slutar som tragedi, men under alltihop hörs en grundton: Nádas speciella humor, som söker sig mot djupet och insikten att livet i grund och botten är absurt. Nu har han nått slutet på sin egen familjeroman.
Det här är en analys
Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §4 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.