Länge uppskattade regeringen att den kriminella ekonomin årligen omsätter 100 till 150 miljarder kronor. Det visade sig vara i underkant. I början av året slog expertgruppen ESO fast att ”affärerna” i den undre världen omsätter 350 miljarder kronor och att vinsterna uppgår till 185 miljarder kronor. Marginaler som hederliga företagare inte kommer i närheten av.
Men så struntar också gängens räknenissar i lagar och regler. De utnyttjar svagheterna i ett samhälle som rationaliserat bort mänskliga kontakter och kontroller. De lurar till sig miljarder i assistansersättning och sjukersättning. De erbjuder svart arbetskraft. Svindlar staten på moms och andra skatter. Och tvättar brottsvinster med hjälp av insiders och målvakter.
Svensken Johan Sekora, operativ chef vid Storbritanniens motsvarighet till Finansinspektion, varnar för att den finansiella brottsligheten trängt långt in i det svenska samhället, enligt Di (10/8). Och att kriminella tjänar ”otroliga summor genom att missbruka företagsstrukturer”.
Den organiserade brottsligheten består av 50 000 personer och av dem har nästan var femte ett bolagsengagemang, enligt en rapport från Smob, ett forskningssamarbete mot organiserad brottslighet. Just omfattningen gör denna kriminalitet så svår att komma åt.
Polisen har förvisso fått vassare verktyg, som möjliggör hemlig dataavläsning av gängen och att deras tillgångar kan tas i beslag. Men ansvaret kan inte bara vara polisens. En framgångsrik offensiv förutsätter att data samkörs och delas mellan myndigheter, företag med mera. När alla parter drar åt samma håll kan denna oroväckande trend brytas.
”Hur ska seriösa företag kunna konkurrera med aktörer som systematiskt bryter mot lagen?”
I Di-intervjun pekar Johan Sekora särskilt ut samarbetet mellan banker. I Storbritannien kan banker dela information med varandra utan inblandning av brottsbekämpande myndigheter. Den möjligheten finns inte i Sverige – ännu ska tilläggas. Nästa sommar träder den nya penningtvättsförordningen i kraft vilket förhoppningsvis ökar möjligheterna för svenska banker att dela information sinsemellan om misstänkta transaktioner. Att agera snabbt är avgörande för att förhindra att brottsvinster försvinner i det vittförgrenade finansiella systemet.
I grund och botten handlar ekonomi om människor. Bakom varje bolag finns firmatecknare. Det som Bolagsverket, Skatteverket och banker behöver veta är om personen (eller företaget) figurerar i kriminella sammanhang. Det är en förutsättning för att exempelvis förhindra felaktiga lån eller stoppa storskaligt bidragsfusk.
I ljuset av detta är regeringsförslaget om att kunna ”rödflagga” gängkriminella och deras anhöriga så viktigt. En utredare fick i juli i uppdrag att föreslå ett register som endast ska vara öppet för relevanta myndigheter. Men arbetet ska inte redovisas förrän nästa år och då kanske regeringen har en annan färg.
Socialdemokraterna har förvisso tuffat till sig vad gäller kriminalpolitik, men Miljöpartiet och Vänsterpartiet har det inte. Som DN nyss kunde visa har dessa två partier röstat emot merparten av regeringens viktiga reformer och skulle säkert hysa invändningar mot ett dylikt register.
Ekonomisk brottslighet kan framstå som mindre allvarlig än skjutningar. Men den är minst lika systemhotande: tilltron till bidragssystemen undermineras och viljan att betala skatt urholkas om pengarna hamnar i gängens fickor.
Offren finns också i näringslivet. Hur ska seriösa företag kunna konkurrera med aktörer som systematiskt bryter mot lagen? I förlängningen slås skötsamma bolag ut.
Denna fråga förtjänar större uppmärksamhet i valrörelsen.