Ebba Busch är valrörelsens kameleont. Hon försöker förvandla sig från konfliktsökande kulturkrigare till ansvarsfull brobyggare.
Återstår bara att sälja in förvandlingsnumret till publiken.
Ebba Busch är valrörelsens kameleont. Hon försöker förvandla sig från konfliktsökande kulturkrigare till ansvarsfull brobyggare.
Återstår bara att sälja in förvandlingsnumret till publiken.
KD-ledaren har vant väljarna vid en skarp högerposition – lite hårdare än Moderaterna men lite mjukare än SD. Ebba Buschs tillspetsade retorik har varit en central del av strategin, som när hon under pandemin anklagade S-regeringen för att ”Sverige med berått mod tillåtit en stor smittspridning”. Eller när hon efter protesterna mot koranbränningar 2022 undrade ”varför sköt polisen inte skarpt?”
Att skapa konflikter omkring sig har varit Buschs arbetsmetod för att ställa sig i centrum av debatten. Busch är en partiledare som står ut.
Nu försöker hon i stället lansera ”ett nytt ledarskap.” KD-ledaren framställer sig som politikens samarbetsingenjör. Samma Ebba Busch som bröt upp den senaste energiöverenskommelsen klandrar nu de andra Tidö-partierna för att de inte vill vara med på en ny. Hon vill samarbeta med S om att förstatliga sjukvården och tar varje tillfälle att berömma Magdalena Andersson. Och nu talet om att hon vill föra en politik för att gynna låginkomsttagarna.
Intervjuare som försöker få Busch att placera sig på den politiska kartan får vaga och lekfulla svar. Hon är överallt och ingenstans.
Kanske har Ebba Busch sent omsider läst det egna partiets valanalys från 2022. Den konstaterade att hon talade för mycket om korv och kärnkraft och för lite om vård och äldrefrågor. Traditionella väljare övergav partiet och Busch stack inte längre ut som en partiledare som drog fler väljare. Särskilt smärtade partiets förluster av äldre väljare och frikyrkofolk.
Busch har suttit längre än de flesta partiledarna – bara Åkesson har längre erfarenhet – men hennes facit är blandat. Både i riksdagsvalet 2022 och i EU-valet 2024 backade partiet. Flera gånger har KD behövt stödröster för att klara sig och senaste valet var partiets näst sämsta sedan 1994.
När Ebba Busch framträder är det med ett självförtroende som gör att man lätt glömmer att Kristdemokraterna deltar i politikens bottenstrid och tävlar med C och MP om att slippa bli minst i en riksdag utan L.
Spekulationerna om att Ebba Busch kan ta plats i en S-ledd regering sätter henne visserligen i debattens centrum, men kan också skrämma bort högerväljare. Enligt mätningar står KD-folket närmare SD än något annat partis väljare. Att flirta över blockgränsen och ge oklara besked i regeringsfrågan är kanske smart – men också en lek med elden.