Rymdwestern tar fart när Supergirl får slåss
Jason Momoa stjäl showen
Publicerad 2026-06-24 18.27
Supergirl
Regi Craig Gillespie, med Milly Alcock, Eve Ridley, Matthias Schoenaerts, Jason Momoa, David Corenswet, David Krumholtz.
FILMRECENSION. Milly Alcock är superb som Supergirl – synd bara att filmen runt henne inte alltid är det.
Jason Momoa stjäl varje scen han är i som den rödögda prisjägaren Lobo.
GENRE. När James Gunn (”Guardians of the galaxy”-trilogin) tog över som konstnärlig ledare för DC Studios 2022 tryckte han på återställningsknappen. Filmbolagets alla superhjältar som Batman, Stålmannen och Wonder Woman skulle nu lanseras på nytt med nya skådespelare.
Först ut var ”Superman” i fjol, regisserad av James Gunn själv. Filmen var så full av hjärta att den nästan sprack i sömmarna och man bortsåg från de uppenbara skavankerna. I slutet dök australiensaren Milly Alcock (”House of the dragon”) lite hastigt upp som Supermans kusin Supergirl.
Det snabba cameobesöket var både roligt och en lovande aptitretare för filmen som nu har premiär.
Nu har vi roligare
Förvisso har Stålflickan haft en egen tv-serie och Sasha Calle spelade superhjälten i floppen ”The Flash” (2023), men en egen film har hon inte haft sedan 1985 då Helen Slater flög omkring i trikåer och slogs mot Faye Dunaway som en ondskefull trollpacka. Resultatet då var inget vidare, roligare har vi nu.
Kara Zor-El, även känd som Supergirl, är inte som sin något äldre kusin Kal-El alias Clark Kent alias Superman. När Clark skickas till Jorden som bebis i och med att hemplaneten Krypton är i färd med att implodera är Kara inte ens född. En del av Kryptons befolkning lyckas fly katastrofen genom att försegla staden Argo i ett kraftfält. På denna galaktiska drivved växer Kara Zor-El upp och först i tonåren skickas till Jorden för att göra sin kusin sällskap.
När filmen börjar fyller Kara 23 år och firar genom att supa sig full på en planet med en röd sol. En röd sol krävs för att hon ska kunna känna av fyllan – och inte störas av sina superkrafter. Det är bara en gul sol, som den ovan Jorden, som ger henne förmågan att flyga och skjuta lasrar ur ögonen.
På rymdbaren dyker unga Ruthye (Eve Ridley) upp som har fått se hela sin familj slaktad av banditen Krem (Matthias Schoenaerts). Ruthye ber Kara om hjälp med att ta ut sin hämnd, men Kara är mer intresserad av att känna sig berusad och lyssna på musik än ägna energi åt att hjälpa andra.
Åtminstone tills Krem gör en John Wick och skadar Karas älskade hund Krypto. Efter det finns det inget i universum som kan stoppa Kara från att själv hitta banditen och skipa rättvisa.
Dänger banditer
Efter en något trög start tar denna rymdwestern fart när Supergirl får lite välförtjänt D-vitamin och börjar dänga banditer till höger och vänster till småpunkiga popdängor på soundtracket. Till skillnad från sin kusin tycks hon inte heller ha några skrupler att dräpa ondingar om det krävs.
Regissören Craig Gillespie (”I, Tonya”) saknar tyvärr James Gunns översvallande kärlek till sina karaktärer och ”Supergirl” lider av samma kryptoniter som många andra i sin genre. Hämndlystna Ruthye är en rätt tråkig följeslagare, Krem sällar sig till raden av generiska lättglömda skurkar och en för stor del av filmen är förvånansvärt dyster när den borde ha kul.
Med glödande cigarr och nitläder rider Jason Momoa in på en fräsig flygande motorcykel som prisjägaren Lobo och livar upp stämningen. Momoa har i många år högljutt trånat efter att få spela Lobo – och det märks. Han har så kul i rollen att både filmen och ens humör lyfter av varje scen han stjäl.
Milly Alcock är superb som Supergirl och när filmens tama manus stapplar räddas den gång på gång av hennes charm och Jason Momoas energi. Då blir ”Supergirl” en livsgivande gul sol som får oss att se mellan fingrarna på att filmen inte alltid lever upp till sin röjiga potential.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.