Vänstern och Kristdemokraterna vill höja barnbidraget. Det vore en dålig investering. Barnbidraget infördes i en tid då föräldrar hade svårt att försörja sina barn. I dag, nästan 80 år senare, är Sverige långt rikare. Barnfattigdomen är enligt SCB:s mått den lägsta på tio år: andelen barn i familjer med låg inkomststandard har minskat från 10 till 6 procent mellan 2014 och 2024.
Ändå haglar förslagen om höjda bidrag. Samtliga partier på vänstersidan har lagt förslag om att höja bidraget. Kraftigast ökning har föreslagits av Kristdemokraterna som vill höja det från dagens 1250 kr till 2000 kr i månaden.
Det är inget fel att vilja stärka familjers ekonomi. Men det görs bäst genom arbete. Moderaterna har sänkt skatten för arbetande föräldrar, och under mandatperioden beräknas en vanlig barnfamilj ha fått mer än 5 000 kronor mer i plånboken varje månad. Ett förstärkt jobbskatteavdrag ger en arbetande förälder mer kvar av lönen och gör det mer lönsamt att gå från bidrag till jobb.
Ett höjt barnbidrag ger däremot lika mycket till miljonärsfamiljen som till den ensamstående undersköterskan, samtidigt som det försvagar drivkrafterna till arbete. Vill politiken stärka barnfamiljers plånböcker i dag är sänkt skatt på arbete vägen. Vill den utjämna livschanser på sikt krävs dock något annat.
Vårt förslag är enkelt. I stället för en bidragshöjning sätts 750 kronor i månaden - motsvarande KD:s föreslagna höjning - in på ett låst ISK i barnets namn under de år barnbidraget betalas ut. Föräldrarna väljer mellan ett begränsat antal breda fonder med låga avgifter; en global indexfond blir standard för den som inte gör ett aktivt val. Pengarna kan inte tas ut före 18- årsdagen.
Räkneexemplet är tydligt. Insättningarna blir totalt nästan 150 000 kronor under barnets första 16 år. Får kapitalet stå kvar till 18-årsdagen motsvarar det cirka 250 000 kronor vid fem procents genomsnittlig årlig avkastning. Regelbundna insättningar under lång tid sprider riskerna och låter ränta på ränta arbeta för barnet.
Skillnaden mot ett höjt barnbidrag är avgörande. Ett högre bidrag ger familjen mer pengar till löpande utgifter, och föräldrarnas val avgör vad som blir kvar. Vissa 18-åringar möts av ett sparkonto, andra av ingenting. Ett barn-ISK ger varje barn ett eget kapital. Det är framför allt en jämlikhetsreform. Vi vill att Sverige ska vara ett land där din egen ansträngning och dina egna val avgör din framtid, inte dina föräldrar. Ett höjt barnbidrag riskerar att vissa föräldrar sparar det till barnen medan andra konsumerar det själva, varpå skillnaderna i ägande går i arv till nästa generation.
Det märks i ungas liv. Den som har föräldrar med kapital får hjälp med kontantinsatsen, körkortet och den första tiden som student eller företagare. Den som saknar den hjälpen kan göra allting rätt och ändå stå kvar utanför bostadsmarknaden. Ett barn-ISK garanterar inte alla samma resultat, men det ger alla ett bättre utgångsläge. När varje 18-åring kliver in i vuxenlivet med ett eget kapital krymper det försprång som i dag ärvs.
För många unga är aktier, fonder och bostäder något som andra äger. Det vill vi ändra på. Vi har tidigare föreslagit att göra de första 500 000 kronorna i arbetsinkomst skattefria och att låta unga använda tidigt intjänat pensionskapital till sin första bostad. Vi ser att vår generation kommer ha rekordhöga livsinkomster, men att de är förskjutna till senare delen av livet. Istället för en politik som omfördelar mellan människor vill vi se en politik som omfördelar ens egna livsinkomster till den tid i livet då behovet är som störst. Ett barn-ISK kompletterar dessa reformer.
Det skulle vara en fortsättning på den jämlikhetssaga som det svenska ägandet blivit. Tack vare att alla arbetare blir kapitalister med fonderade pensionspengar på börsen är det inte bara rika som tar del av ränta på ränta. Vi vill vidga detta så ägandejämlikheten inte väntar till inträdet på arbetsmarknaden, utan börjar redan vid födseln.
Vänsterns svar på ekonomiska skillnader är alltid detsamma: högre bidrag. Det är ingen slump. Den som lever på bidrag förblir beroende av politiker. Den som äger kapital är fri från dem. Moderaternas svar måste därför vara att göra fler människor till ägare.
Douglas Thor, förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet