Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | SKATTEPOLITIK
I valdebatten har det efterlysts att valförslagens effekter ska redovisas tydligare. Nationalekonomen Lars Calmfors har påpekat att väljarna får svårt att bedöma realismen i de siffror som förs fram om förslagen inte räknas igenom ordentligt och han har bland annat pekat på otydligheter kring vem som faktiskt betalar en bankskatt. Vårt bidrag till debatten är därför inte att gå i polemik med enskilda partier, utan att beskriva hur en bankskatt faktiskt påverkar bankkunderna och samhällsekonomin.
Det första felaktiga påståendet som måste bemötas är att en bankskatt inte skulle drabba bankkunderna. Ibland hävdas det häpnadsväckande nog att bankskatt till och med gör bolånen billigare. Det här är desinformation och dimridåer. Sådant som beskattas blir naturligtvis dyrare och absolut inte billigare. Banker är företag som tillhandahåller krediter, betalningar, sparande och riskhantering i hela ekonomin. När kostnaderna för att tillhandahålla krediter ökar påverkas prissättningen, eftersom de ökade kostnaderna behöver finansieras på något sätt. Precis som i andra branscher förs därför ökade kostnader i slutändan vidare till kunderna. För hushållen märks det främst genom högre bolåneräntor. För företagen märks det genom dyrare finansiering av investeringar, lager, maskiner och expansion. Ytterst är därför en bankskatt ett slags bolåne- och investeringsskatt.
En ny bankskatt av det slag som har diskuterats skulle höja bolåneräntorna med 0,2 till 0,3 procentenheter. För ett hushåll med ett bolån på fyra miljoner kronor motsvarar det 8 000 till 12 000 kronor per år i räntebetalningar.
Det andra som behöver bemötas är påståendet att bankernas vinster i sig skulle visa att konkurrensen inte fungerar. Så enkelt är det inte. Lönsamheten i banker varierar tydligt över konjunkturen. Avkastningen på eget kapital i svenska banker steg under 2023 och 2024, men föll under 2025. Bankernas avkastning sticker inte ut jämfört med andra stora börsbolag i Sverige och i ett normalläge är snarare avkastningen något lägre. Vinster kan dessutom inte bedömas isolerat från risk och kapital. Banker måste hålla betydande kapitalbuffertar för att kunna bära förluster och fortsätta låna ut även när ekonomin viker. Det är just det som är poängen med den bankreglering som infördes efter den globala finanskrisen.
Det tredje felaktiga påståendet är att den svenska bankmarknaden skulle präglas av dålig konkurrens. Fakta visar på motsatsen. Mindre banker har ökat sina marknadsandelar sedan 2015. Koncentrationen på den svenska bankmarknaden är dessutom något lägre än i jämförbara länder. Sverige har hög kundrörlighet i europeisk jämförelse: bland de länder som jämförs har Sverige den högsta andelen kunder som bytt leverantör av finansiella produkter under perioden 2017 till 2022, och ligger högt även när det gäller byte av bolånegivare. Svenska banker har dessutom låga och stabila kostnader, låga kreditförluster och relativt låga räntemarginaler. Sammantaget finns det alltså inte något stöd för att konkurrensen på den svenska bankmarknaden skulle vara bristfällig.
Om målet med ytterligare en särskild bankskatt är lägre kostnader för hushåll och företag är det svårt att se logiken i att göra krediter dyrare.
Om målet anses vara mer konkurrens bör politiken underlätta för kunder att jämföra, byta och förhandla – inte lägga en ny kostnad på hela kreditförsörjningen. Möjligheterna att jämföra räntor och byta bank för lånen går dock enkelt och snabbt redan i nuläget på den digitaliserade svenska bolånemarknaden och med det kommande statliga pantbrevsregistret blir det ännu smidigare.
Om målet enbart skulle vara att stärka statsfinanserna, så säg det rakt ut och var ärlig mot väljarna. De har rätt att få veta vem som i praktiken betalar skatten.
Sverige har en bankmarknad som är konkurrensutsatt, effektiv och stabil. Den svenska modellen med tydliga och riskbaserade krav på banker har tjänat landet väl. Den har bidragit till låga kreditförluster, god tillgång till bolån och en välfungerande kreditgivning även i svårare tider för hushåll och företag. Det är inte ett argument mot granskning av bankernas verksamhet. Men granskningen måste utgå från verkligheten.
Inom EU diskuteras hur situationen för banksektorn kan förbättras i syfte att öka den europeiska konkurrenskraften mot resten av världen. Diskussionen i Sverige är tyvärr den motsatta. Här hemma diskuteras i stället ytterligare bankskatter som skulle innebära att banker sammantaget nästan skulle få en dubbelt så hög implicit bolagsskattesats som den som vanliga bolag möter. Det är minst sagt svårt att förstå den samhällsekonomiska logiken bakom förslagen. Bankskatter lägger en våt filt över kreditgivningen och tillväxten i ekonomin.
I valdebatten kan en del förslag låta lockande, men det som låter enkelt kan få mer komplicerade och oönskade följder i verkligheten. Väljarna behöver få en korrekt bild av konsekvenserna innan beslut fattas. Myter och allmänt hopkok är en dålig grund för skattepolitik. Fakta visar att en ny bankskatt inte löser de problem som den påstås angripa, utan tvärtom ökar kostnaderna för kreditgivningen i ekonomin med betydande samhällsekonomiska kostnader som följd.
Hans Lindberg
vd, Svenska Bankföreningen
Läs även