Kublai Khan TX på Broken summer
Betyg:
Bäst: Manglandet, mullrandet och Matt.
Sämst: Speltiden, de förtjänar senare slot!
Stämning: Alla vill se detta!
Spaning: Jag tjatar nu, men de borde helt klart fått senare speltid än åtminstone Paleface Swiss.
Tre samtal jag haft om Kublai Khan TX:
1. Min frisör som ibland bara vill ”unalive someone” berättade att han skulle se dem på Broken summer. Bara stänga av sin hjärna och försvinna i moshen.
2. Min gamla vän tycker att de gör musik för korkade människor. Att de sett hardcore och tänkt ”öh tufft – ööööh”.
3. En annan kompis som undrar om inte sångaren Matt Honeycutt är en galen ”MAGA-nazist”.
Frisörens upplevelse är primal och svår att säga nåt om – bandet är rätt för ändamålet!
Den andra känslan/fördomen då? Den får klar draghjälp av hur Texasbandet låter. Det är långsamt, grooveigt, helt klart lite ”öööh”.
Den stämningen är där direkt på Broken summer på Östermalms IP.
Först ut är käftsmällen ”Darwinism”, direkt in i ”Supreme ruler”. Yes! Det mullrar! Honeycutt charmar med sitt southern drawl.
Tempot ökar i ”Low tech”. Vi är bara tre låtar in och det känns direkt som att endagsfestivalen missbedömt bandets status. De borde fått senare tid, alla vill se detta.
Stämningen i publiken är uppsluppen, det är härligt glatt.
”Vi har kommit ända från Texas, men vi kommer inte tomhänta”, berättas från scen.
Sen får vi presenten: ”Antpile” som går rakt in i ”Boomslang”. Groove, muller, världens hårdaste virveltrumma. Mosh på det konstant. Tempoväxling!
”FUCK YOU!”
”WOFF, WOFF, WOFF!”
Matt Honeycutt är nån typ av gud. Publikkontakten är där hela tiden. Han bugar och tackar för engagemanget.
Alla lyssnar när han beordrar headbang, circle pit.
Är han lite ansträngd i sången? Nä, det är nog bara så han låter. Oavsett är uppbackningen från Eric English (bas) och Nicholas Adams (gitarr) helt suverän.
I ”Loyal to none” blir det wall of death – men framförallt beordrad two step, kul!
Kritik då? Jo, det är lite repetitivt. Men så låter ju Kublai Khan TX. Och de gör det bra live.
”The Hammer” visar att alla fattar grejen.
”YOU WILL NEVER EVER KNOW!”
Och ”Self-Destruct” förstärker det.
Men det är inte bara i de ”största låtarna” amerikanerna har publiken med sig. ”Eyes up” från 2014 är även den en succé, och så vidare.
”Theory of mind” avslutar. Alla är med:
”MONKEY SEE, MONKEY DO!”
Matt Honeycutt bjuder in alla till sin hemstad för en stor barbecue.
Om inte det händer hoppas jag att Sverige bjuder tillbaka dem snart. Det här får vi göra om.
Och ja just det, MAGA-grejen!
Enkelt kan man säga: Matt Honeycutt gillade en Instagrampost där en rejält naziflörtande man – hans vän/bekant? – berättade att han skulle rösta på Trump i valet 2024. Där tar det slut. Jaja.