Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jag träffade Dolly Parton för Svenska Dagbladets räkning i London för 15 år sedan. Hon inledde vårt korta möte på lyxhotellet Savoy med att rätta till sina bröst bara för att få kalla dem ”my showdogs” och brista ut i ett gigantiskt skratt. Det var hennes isbrytare.
Hon återkom till ämnet flera gånger under den exakt sexton minuter långa intervjun. Även om jag ställde frågor om hennes just då aktuella och kritikerhyllade bluegrass-album så styrde hon in samtalet på sina fysiska företräden. Ämnet skulle prompt ingå, bockas av, i det drygt kvartslånga mötet.