DN Debatt. ”Inte längre politiker som styr dagordningen – Tiktok tar över”
DN DEBATT.
I dag slåss partiledarna inte bara om väljarnas röster – de måste också vinna deras uppmärksamhet på Tiktok. Men de ämnen som politiken driver är inte nödvändigtvis samma som väljarna bryr sig mest om. När plattformarnas logik styr vad som får genomslag har makten över dagordningen förskjutits, skriver medieforskarna Kajsa Falasca och Richard Flygt Branje.
Svenska partiledare satsar stort på Tiktok inför valet. Men vår nya studie visar ett tydligt glapp mellan vilka politiska berättelser de prioriterar och vad som engagerar publiken. Invandring och energitrygghet dominerar kommunikationen, medan jämställdhet skapar högst genomsnittligt engagemang, trots att frågan får litet utrymme. När valrörelsen flyttar in i algoritmiskt organiserade flöden förändras makten över den politiska dagordningen. Politikerna kan välja vad de publicerar, men inte vad som får genomslag.
Valrörelsen 2026 utspelar sig i ett medielandskap där politiker inte längre bara konkurrerar om väljarnas röster. De konkurrerar om deras uppmärksamhet. Alla svenska partiledare finns på Tiktok i dag. Där dyker deras budskap upp sida vid sida med influerare, nyheter, humor, träning, musik och underhållning. Det förändrar förutsättningarna för politisk kommunikation.
I vår nya studie ”Politik i flödet” har vi analyserat svenska partiledares kommunikation på Tiktok under sex månader inför valet 2026. Vi har undersökt vilka politiska narrativ de driver och hur användarnas engagemang i form av gillamarkeringar, kommentarer och delningar skiljer sig mellan olika narrativ.
Resultaten visar framför allt en sak: det partiledarna talar mest om är inte nödvändigtvis det som engagerar publiken mest.
Invandring och migration samt klimat och energitrygghet är de mest framträdande narrativen i partiledarnas kommunikation. Kriminalitet och trygghet har också en tydlig position. Men när vi analyserar publikens engagemang förändras bilden.
Jämställdhet genererar högst genomsnittligt engagemang per inlägg, samtidigt som det är ett av de narrativ som partiledarna kommunicerar minst om. Även vård och omsorg får relativt begränsat utrymme, men skapar starkt engagemang när det förekommer.
Invandring och migration samt kriminalitet och trygghet kombinerar däremot stor närvaro med högt samlat engagemang. Men när engagemanget analyseras per inlägg framträder en annan bild.
Vi får alltså tre olika bilder av valrörelsen beroende på vad vi mäter: vilka narrativ politikerna prioriterar, vilka som genererar störst samlat engagemang och vilka som i genomsnitt engagerar mest per enskilt inlägg. De är inte samma sak. Det säger något viktigt om hur villkoren för politisk kommunikation förändras.
Politiska partier har alltid försökt påverka vad en valrörelse ska handla om. Att göra ”sina” frågor centrala är en viktig del av kampen om opinionen. Den makten har aldrig varit fullständig. Nyhetsmedier gör egna prioriteringar och medborgarna har också sina. Men digitala plattformar förändrar relationen ytterligare.
På Tiktok bygger distributionen i hög grad på rekommendationer. Användaren behöver inte följa en partiledare för att möta dennes innehåll. Vad som visas i flödet formas av en mängd signaler, där användarnas beteenden och interaktioner ingår.
Partiledarna kan därmed kontrollera vad de publicerar, men har betydligt mindre kontroll över hur innehållet cirkulerar och vilken publik det når. Genom att titta, kommentera, gilla och dela bidrar användarna samtidigt till den miljö där politiskt innehåll antingen får eller inte får fortsatt synlighet.
Det skapar ett glapp mellan den agenda politikerna försöker sätta och den agenda som faktiskt tar form i flödet. För partierna skapar detta ett dilemma. De behöver kommunicera de frågor de politiskt vill driva, samtidigt som de får omedelbar återkoppling på vad som fungerar i plattformsmiljön. Gillamarkeringar, kommentarer och sparningar gör publikens respons synlig i realtid.
Det skapar incitament att lära sig vad som engagerar och att anpassa kommunikationen därefter. Men om partiledarna börjar välja inte bara hur de kommunicerar, utan också vad de kommunicerar utifrån vad som belönas med synlighet och engagemang, uppstår en större demokratisk fråga. Då blir plattformarnas logiker en del av villkoren för hur den politiska dagordningen formas.
Engagemang är samtidigt inte detsamma som politisk påverkan. Vi mäter kommunikativt genomslag, inte förändrade politiska åsikter eller röster. Men det gör inte resultaten mindre viktiga. Uppmärksamhet är en förutsättning för politisk kommunikation. Ett budskap som inte blir synligt kan heller inte diskuteras, ifrågasättas eller övertyga.
Engagemang blir därmed en del av kampen om politisk synlighet – inte ett mått på vem som vinner den.
Den viktigaste konsekvensen handlar därför inte om vilken partiledare som lyckas bäst på Tiktok, utan om det politiska samtalet som helhet.
I ett redaktionellt mediesystem finns identifierbara aktörer som fattar beslut om vilka frågor som ska få utrymme. Redaktioner kan kritiseras för sina val och politiker kan ställas till svars för sina prioriteringar.
I det algoritmiska flödet är urvalet mindre synligt. Det politiska innehåll som en användare möter är resultatet av ett samspel mellan vad politiska aktörer publicerar, vad användarna gör och hur plattformens system organiserar innehållet.
Det betyder inte att algoritmen ensam sätter den politiska dagordningen. Men makten över synligheten blir mer distribuerad och samtidigt mindre transparent. Det är en central förändring för den demokratiska offentligheten.
Valrörelsen sker naturligtvis inte bara på Tiktok. Politiska budskap rör sig mellan tv, tidningar, radio, poddar och olika sociala medier. Det som får fäste i ett flöde kan bli en nyhet, ett debattämne eller ett politiskt utspel på en annan arena.
Just därför spelar det roll vad som får fäste på plattformarna.
Våra resultat visar att vi inte längre kan förstå valrörelsens dagordning genom att bara studera vad politikerna väljer att tala om. Vi behöver också undersöka vad som blir synligt, vad som cirkulerar och vad människor faktiskt engagerar sig i.
Partiledarna kan fortfarande välja vilka politiska berättelser de vill föra fram. Men de har inte längre samma makt över vilka berättelser som kommer att höras högst.