Nvidia lyfter bland annat bättre temporal stabilitet, tydligare rörelse och mer korrekt ljussättning som förbättringar. Den större modellen ska också ha bättre spatial förståelse och använda information om pixlar och rörelse från spelmotorn på ett smartare sätt.
Det ligger också i linje med hur DLSS 4.5 utvecklats i övrigt. Förbättringarna handlar framför allt om att städa bort småfel som ghosting, flimmer och tappad detaljrikedom snarare än att förändra hela bildens karaktär. I praktiska jämförelser kan skillnaderna därför vara små nog för att kräva sida vid sida-jämförelser och rejäl inzoomning för att bli uppenbara.
Det här är därför inte ett traditionellt prestandatest. Nvidia räknar med att prestandaskillnaden mot föregående Ray Reconstruction ska vara försumbar på moderna RTX-kort, och vi fokuserar därför inte på hårdvarujämförelser eller enstaka bildrutor per sekund.
Istället gör vi en upplevelsebaserad bedömning av hur den nya modellen faktiskt förändrar bilden. Stillbilder används för att lättare hitta och visa skillnader, men spel är ett rörligt medium. I slutändan är det viktigare om partiklar, reflektioner och små detaljer håller ihop när spelet rullar än om en enskild bildruta ser bättre ut vid 400 procents förstoring. Och där blir det snabbt lite mer komplicerat.
Nvidia lyfter bland annat bättre temporal stabilitet, tydligare rörelse, mindre ghosting och högre detaljrikedom som förbättringar. Den större modellen ska också ha bättre spatial förståelse och använda information om pixlar och rörelse från spelmotorn på ett smartare sätt. I praktiken handlar det alltså mindre om en dramatisk förändring av bilden och mer om att städa bort småfel och hålla ihop detaljer bättre över tid.
Skillnaderna finns där, men de är ofta subtila. För att verkligen se vad som förändrats behöver vi ibland frysa bilden, jämföra skärmdumpar sida vid sida och zooma in ordentligt. Det är dock inte nödvändigtvis ett underbetyg. Spel är ett rörligt medium, och i slutändan är det viktigare att partiklar, reflektioner och små detaljer håller ihop när spelet rullar än att en enskild bildruta ser bättre ut vid kraftig förstoring.
Doom: The Dark Ages – regnet avslöjar skillnaden
I Doom: The Dark Ages är det framför allt regnet som sticker ut. Regnpartiklarna renderas som långa, smala stråk genom bilden och är precis den typ av effekt som lätt kan börja flimra, brytas upp eller lämna spår efter sig när kameran rör sig.
Att titta på: Regndroppar och detaljer på marken.
Med nya Ray Reconstruction ser det däremot väldigt stabilt ut. Regnstråken håller ihop, är tydligt definierade och ringlar ned genom scenen utan något påtagligt flimmer. Det är inte nödvändigtvis något som ser dramatiskt mycket bättre ut i en fryst bild. Det är när spelet börjar röra sig som förbättringen blir mer relevant.
Att kika på: Spegling i vattnet är betydligt mer detaljerat med nya DLSS 4.5 Ray Reconstruction.
Det är också där DLSS 4.5 fungerar som bäst. Inte genom att visa upp någon enorm skillnad i detaljrikedom, utan genom att göra effekten mindre orolig och mer naturlig. Skillnaden mot föregående Ray Reconstruction är fortfarande ganska liten. Men den finns där.
Resident Evil Requiem – bättre speglingar, om du tittar riktigt nära
I Resident Evil Requiem blir förbättringarna lättare att peka ut. Nvidia rekommenderar själva att titta på glasrutor, reflektioner och andra blanka ytor, där den nya modellen ska ge mer detaljerade och stabilare reflektioner samt mindre så kallad boiling. Det stämmer också ganska väl med vad vi ser.
Att titta på: Snurrtjofräsen är betydligt mer detaljerat och upplevs nästan grumlig med tidigare RR.
Reflektioner innehåller fler tydliga detaljer och glansiga ytor känns mindre grumliga än med föregående Ray Reconstruction. När vi zoomar in går det att se att objekt i speglingar håller ihop bättre och att små detaljer blir lättare att urskilja. Problemet är bara att vi verkligen måste zooma in.
Under vanligt spelande är skillnaderna betydligt svårare att isolera. Det är först när skärmdumpar läggs bredvid varandra och förstoras som det blir tydligt exakt vad den nya modellen gör bättre. Samtidigt finns det en mer svårmätbar förbättring när spelet är i rörelse. Reflektionerna känns helt enkelt lite mer naturliga.
Att titta på: Spegelbilden i glaset. Detaljer som inte fanns tidigare, är med DLSS-uppgraderingen där.
En spegling ska i idealfallet kännas som en trovärdig återgivning av världen framför den. Här kommer DLSS 4.5 ett litet steg närmare det målet. Inte genom någon dramatisk förändring, utan genom att små fel och grumligheter blir mindre framträdande.
Bättre, men knappast revolutionerande
Det är egentligen där vi landar med DLSS 4.5 Ray Reconstruction. Ja, den nya modellen är bättre.
I Doom: The Dark Ages håller partiklar och effekter ihop något bättre. I Resident Evil Requiem ser vi tydligare detaljer i reflektioner och glansiga ytor. När bilder granskas sida vid sida går det att hitta flera konkreta förbättringar.
Men det är också svårt att komma runt att skillnaderna är små. Om vi måste ta en skärmdump, zooma in och noggrant leta efter avvikelser är det knappast en uppgradering som kommer förändra spelupplevelsen över en natt. Det betyder däremot inte att den saknar värde.
När flera små förbättringar läggs ovanpå varandra blir bilden lite lugnare, lite renare och lite mer naturlig. Det är mindre en fråga om att DLSS 4.5 plötsligt ser fantastiskt mycket bättre ut och mer om att tekniken blir ännu lite bättre på att inte avslöja sig själv.
Och eftersom det här är en kostnadsfri uppdatering för den som redan sitter på ett Geforce RTX-kort är det svårt att klaga på riktningen. Du behöver inte köpa ny hårdvara för att få en lite bättre bild. För att citera humorserie: It's free real estate.
Testa själv!
DLSS 4.5 Ray Reconstruction blir tillgängligt för Geforce RTX-kort via Nvidia App och fungerar även på äldre RTX-generationer. Både DOOM: The Dark Ages och Resident Evil Requiem finns bland spelen som får stöd.
I spel som stöds kan den nya Ray Reconstruction-modellen aktiveras via DLSS Override i Nvidia App. Där kan Nvidia låta spel använda den senaste rekommenderade DLSS-modellen även om den ännu inte byggts in direkt av utvecklaren. Samma upplägg har tidigare använts när nya DLSS-modeller rullats ut.
Sedan är det nästan mer intressant att göra sin egen bedömning än att stirra sig blind på våra skärmdumpar.
Slå på den nya modellen, spela en stund och fundera först på om någonting faktiskt känns annorlunda. Titta på partiklar, reflektioner, små detaljer och hur bilden beter sig när kameran rör sig. Ta sedan, om du vill gå längre, samma skärmdump med den gamla och nya modellen och börja pixelpeepa.
Kanske ser du samma sak som vi. Kanske gör du det inte. I slutändan kommer du ändå pressa ur allt grafikkortet har att erbjuda för en lite tjusigare upplevelse. Utan extra kostnad. Och det är ju alltid något!