En ny säsong av ”Gift vid första ögonkastet” är här – den här gången är den EXTRA LARGE och netflixifieringen av det tidigare sossiga kärleksexperimentet är ett faktum.
Deltagarna som alla är mellan typ 25 och 40 får representera samtidens mest tillspetsade arketyper.
En breathworker som bor i en skåpbil.
En influencer som är pansexuell.
Och en karlakarI som trycker kokta ägg och inte tänker låta ”sin kvinna” umgås med killkompisar.
Men var går gränsen mellan personlig preferens och kontroll?
Det är valår och SVT har en tes: Killar är höger och tjejer är vänster.
I dejtingprogrammet ”Silent attraction” förklarar de gal-tan-skalan och konstaterar att om vi inte kan tänka oss att bli ihop med någon som tycker annorlunda än oss själva kommer det mänskliga släktet dö ut.
Det här med att “tycka olika” används lite slarvigt, som om frågan gällde präst eller grevé på morgonmackan och inte: Förtjänar jag samma rättigheter som du och är det värt att kämpa för?
”GVFÖ” är i alla fall inte lika grymma som ”Silent attraction” där man mot deltagarnas vetskap parar ihop feministiska tjejer med antifeministiska killar, men även där gör man plats för manosfärens idévärld.
Olivia som blir ihopparad med äggätande Urban är dock helt öppen med att även hon tror på traditionella könsroller, till exempel vill hon att hennes make ska ta hand om henne genom att betala.
Betala för vad är oklart. Notan? Hyran? Vad jag förstår är Olivia arbetsför och jobbar enligt namnskylten som ”team sales manager”, så jag antar att hon klarar försörjningen själv.
Men visst, det är det många som drömmer om en kille som plockar upp notan, och Urban och Olivias roller i relationen tycks redan vara förhandlade och klara när han i morgongåva ger henne en dammvippa.
Men SVT ger sig ut på djupare vatten när Urban på bröllopsresan förklarar att män och kvinnor inte kan vara vänner, och att “hans kvinna” därför inte får umgås ensam med andra män.
Nu har vi rört oss bort från preferenser och in på beteende som Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer kategoriserar som en varningssignal för våld i nära relationer.
”Mäns våld mot kvinnor har sin grund i makt och kontroll. Att begränsa kvinnans umgänge är ett sätt att kontrollera henne, och att utöva makt över henne. Det är varningssignaler som bör tas på allvar”, säger Roks ordförande Adine Samadi.
Även om det inte nödvändigtvis har något med Urban att göra är det här beteendet något som det gamla, sossiga ”GVFÖ” hade problematiserat.
I stället används det som en dramatisk cliffhanger.
De här åsikterna kommer från de mörkaste hörnen av internet, sprids av red pill-profiler som tar över unga killars flöden – och får nu även plats i SVT:s kärlekssåpor.
Tråkigt för oss som tittar, men kul för boysen: Har du svårt att hitta en tjej att kontrollera kan du tydligen få en fru tilldelad av public service nu.