Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hösten är allsvenskans bästa tid. Kvällsmatcher med glidtacklingar i strålkastarljus, täckjacka på och anspänning inuti kroppen. Det är nu allt ska avgöras, både i toppen och botten. Klappar Sirius ihop i guldfrossan och passeras av ett formstarkt Hammarby? Kan Halmstad och Örgryte klara nytt kontrakt?
Det finns mycket att älska med allsvenskan. Traditionen, inramningen, intresset – och oförutsägbarheten. Allsvenskan är serien där alla kan slå alla och där inget är givet. Det svänger verkligen om allsvenskan! I fjol var det Mjällby som tog hem guldet, en sensationell framgång för Listerlandets pärla, och i år är det Sirius som är på väg att ta hem klubbens första inteckning i Lennart Johanssons pokal.
Eller…? Precis som jag skrev förra veckan verkar det som att den läskiga guldfrossan slagit läger i Uppsala. En poäng de tre senaste omgångarna – oavgjort mot Brommapojkarna samt förluster mot Mjällby och Häcken – vittnar om att det som såg ut som ett givet guld kan vara på väg att glida Sirius ur händerna.
Försäljningen av skotten Robbie Ure till Sevilla gav 100 miljoner kronor in till föreningen, men skytteligaledaren saknas inte bara i offensiven utan minst lika mycket som ledarfigur och anförare. Men det som oroar kanske ännu mer är hur svag defensiven varit i de tre senaste matcherna, där Sirius totalt släppt in nio mål.
Hammarby är nu ”bara” sex poäng bakom och allsvenskans formstarkaste lag efter uppehållet. Segern mot Gais, 2–0, var kassaskåpssäker, men på söndag väntar ett ovisst derbyt på bortaplan mot en pånyttfött och ungt AIK.
Det blir ett stekhett derby på Strawberry arena. AIK jagar en Europaplats och vill gärna sätta käppar i hjulet för Bajen i guldjakten. De prestigeladdade derbyna i Stockholm lever sitt eget liv och har flera gånger tidigare kostat inblandade klubbar guldet.
Sirius är fortfarande favorit till guldet, men frågan är om Isak Bjerkebo stannar kvar i klubben säsongen ut. Han är delad tvåa i skytteligan på 13 mål. Transferfönstret stänger bara timmar efter att Sirius tar emot krisande Malmö FF på måndag; kanske blir det sista kvällen med gänget för 23-årige Bjerkebo som är högintressant för flera större klubbar ute i Europa.
Det är två stukade lag som drabbar samma på Studenternas i Uppsala. Sirius, som i ärlighetens namn haft en del otur med skada på bland annat nyförvärvet Otso Liimatta, letar efter både form och flyt, medan Malmö behöver hitta sin identitet igen efter plattmatchen i måndags kväll mot Djurgården, 0–3.
Det var säsongens sjätte förlust på hemmaplan för Malmö som är på väg mot ännu en fiaskosäsong. I fjol slutade mesta mästarna (24 SM-guld varav tio på 2000-talet) sexa och i år ser det ut att bli en liknande placering, just nu sjua.
Spelarna buades ut av hemmafansen efter 0–3, som mycket väl kunde ha varit ännu större segersiffror för ett taktiskt perfekt spelande Djurgården, som visade stark moral och nu reste sig i ett styrkebesked efter två raka smällar (mot Västerås och AIK). Djurgårdens säsong är lite av en berg-och-dal-bana, medan den för Malmö mest handlat om djupa dalar.
Den vinnarmentalitet som länge suttit i väggarna i Eleda Stadion verkar vara som bortblåst i år. Avsaknaden av rutinerade spelare som Pontus Jansson och Anders Christiansen är stor. Den mentala självsäkerheten är försvunnen. Nye tränaren Gaute Helstrup vill att backlinjen står högt, men än så länge fungerar det inte alls. Djurgården kontrade gång på gång mot ett ihåligt, osynkat och vilset hemmaförsvar.
Risken är överhängande att Malmö FF i sin 90:e allsvenska säsong gör sitt sämsta hemmafacit på hemmaplan. Aftonbladet skriver att senast MFF förlorade sex allsvenska hemmamatcher under en och samma säsong var 1993. Aldrig tidigare har klubben förlorat sju matcher på hemmaplan under en säsong i allsvenskan. Förutom förlusten mot Djurgården har MFF förlorat hemma mot Degerfors, Elfsborg, Västerås, Mjällby och Sirius. Ett bedrövligt hemmafacit som vittnar om nervositet och överambtion hos spelarna.
Malmö FF bygger nytt under nye sportchefen Philip Berglund, men det är uppenbart att alla ungdomar som Gaute Helstrup ställde upp med mot Djurgården inte är mogna uppgiften ännu.
Philip Berglund, som handplockades från Hammarby, har under sin korta tid som sportchef i Malmö rensat ut rejält i truppen. Flera spelare, som Arnór Sigurdson, Johan Karlsson, Stefano Vecka, Ricardo Friedrich och Salifou Soumah, har fått lämna för att minska och föryngra truppen. Malmö är fortfarande Sveriges klart rikaste fotbollsklubb, men försprånget har krympt de två senaste åren. Årets säsong är något av en nystart för att ”komma ifatt” konkurrenterna i det affärsmässiga sättet att jobba.
Att återkommande spela i Europa, samtidigt som devisen ”köpa-billigt-och-sälja-dyrt” gäller, är viktigt för att finnas med i toppen år efter år. En stark ekonomi går oftast hand i hand med sportsliga resultat. Allsvenskan har sin plats i fotbollens näringskedja.
Nu kan Malmö FF missa Europaspel ytterligare ett år. Bakom Sirius och Hammarby i toppen ligger Häcken, Djurgården, Elfsborg och AIK alla före i kampen om en topp-tre-placering. Det vore en stor missräkning i Malmö där det av tradition bara är guld och titlar som räknas.
Till sist: den allsvenska guldstriden kan mycket väl avgöras onsdagen den 28 oktober, i den 26:e omgången när Hammarby tar emot Sirius på 3Arena i Stockholm. En höst- och fotbollskväll när allsvenskan är som allra bäst.