SVAR PÅ INSÄNDARE. Det går inte att försvara de avbrott som mobilanvändandet tidigare skapade i klassrum runt om i landet. Det är vår skyldighet att ge våra elever den utbildning de här rätt till och den studiero de behöver för att tillgodogöra sig den, skriver läraren Jessica Lethin.
”Det går utmärkt att ha mobilen avstängd i väskan”, skriver Eva Armini i en insändare. Men mobilförbudet kom inte ur ett vakuum, utan uppstod ur ett behov.
Elever stänger sällan av sin mobil. Inte heller stannar den i väskan. Varje gång en lärare avbryter en genomgång eller lektion för att tillrättavisa bryts inte bara elevens, utan hela klassens, koncentration. Om detta görs gång på gång kan undervisningen inte bli annat än fragmentarisk.
”Mobilberoendet är skapat, vi kan inte göra något åt det.” Som om vi bara vore hjälplösa offer. Men det är inte bara möjligt, utan önskvärt, och det lär sig barn som slipper gå runt med en mobil i tid och otid.
Vidare används i hennes argumentation tragedin i Fagersta, då en mamma inte kunde ringa sin son. Helt oaktat vilken risk en ringande telefon utgör kan man konstatera att om mobilen legat ”avstängd i hans väska eller bänk” så hade situationen varit likadan.
Slutligen jämför Armini mobilen med en keps och skriver att ”det går utmärkt att läsa, skriva, lyssna och tala med en keps”. Sant. Vad som också är sant är att inte går utmärkt att läsa, skriva, lyssna och tala med något som konstant pockar på din uppmärksamhet och lovar snabba dopaminkickar.
Det är vår skyldighet att ge våra elever den utbildning de här rätt till och den studiero de behöver för att tillgodogöra sig den. Mobilberoendet är skapat, och just därför bör vi göra något åt det!
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare