Uppdaterad 12.54 | Publicerad 12.47
Tomas var föreningens mest älskade ledare, tills det kom fram vad han hade utsatt barnen för.
Inte bara våldtäkterna.
Utan också de blodiga fingrarna.
Sonja vill inte tro att det är sant.
Tomas gjorde ju allt för henne. Instruerade och informerade, sporrade och sparrade. Den gamle mannen var inte bara en lysande boxningstränare, utan ömmade också för sitt lokalsamhälle och lät ungdomar på glid få idrotta gratis.
Men utredningen mot mannen som i dag är över 80 år gammal vittnar om hans dubbelnatur.
Tomas strösslade två flickor i föreningen med fagra löften om att de var blivande svenska mästare. Han köpte frukt och munkar till dem, men också sexleksaker som han erbjöd sig att demonstrera. Trots att den ena var tolv år gammal.
Fick sänkt straff i hovrätten
Vid ett tillfälle la han sig på tolvåringen och våldtog henne med handen. I förundersökningsprotokollet konstateras att flickan började blöda, men att Tomas ignorerade hennes smärta.
”Efteråt frågade han om det var skönt och om hon kände någon ’ny känsla’. Hon grät och svarade nej. Han blev då arg och avgav ett ’morrande’ läte. Han tvingade henne att slicka av hans blodiga fingrar. Efter denna händelse hade hon inte någon mer privat träning. Hon blev hämtad av sin mamma och sade då att hon ville sluta med boxningen, men inget annat” står att läsa i domen.
Övergreppet tycks ha gjort flickan splittrad. I förhör sa hon att hon, trots allt som Tomas hade gjort, inte kunde hata honom. Han hade varit för betydelsefull för hennes idrott, för nära vän med hennes familj.
I augusti 2022 dömdes Tomas i tingsrätten till fyra års fängelse för våldtäkt mot barn. I oktober sänkte hovrätten straffet till tre år, bland annat för att hans höga ålder skulle ”beaktas i mildrande riktning”.
”Kanske var för gammal”
Medlemmarna flydde från föreningen som han hade varit drivande i. Hans tidigare klubbkamrat Sonja är äcklad över mannens gärningar, men också förbannad över sin egen godtrogenhet.
– Det är hemskt och sorgligt. Jag har rest med honom flera gånger och han har visat stor respekt för mig. Men jag var kanske bara för gammal för honom, säger den vuxna kvinnan.
Sportbladets granskning ”Skydda oss” har gjorts i samarbete med researchföretaget Acta Publica och kartlägger 15 år av sexbrott i svensk idrott. Förövarna är aktiva i olika idrotter, bor över hela landet och är allt från tonåringar till en bra bit över 70 år.
Förgrep sig i bastun
I förundersökningsprotokollen beskrivs gärningspersonerna påfallande ofta som omtyckta tränare. De var färgstarka, kunniga och engagerade sig för de aktiva också efter träningarna. De erbjöd extraträning, skjutsade, vägledde på sms och följde med på tävlingsresor.
Noterbart är också att brotten oftast begås efter flera år i föreningen, när relationerna till barnen har fördjupats.
Beskrivningen stämmer in på fotbollstränaren i Västsverige som smekte ett barns könsorgan, på innebandytränaren som krävde nakenbilder av de unga spelarna och på badmintontränaren i Stockholm som förgrep sig på en pojke i bastun.
För Malin Träff, talesperson för barn- och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet, är det väntat att många gärningspersoner är omtyckta tränare. Att övergreppen skulle begås av ”fula gubbar” är en myt som försämrar trygghetsarbetet.
Den som enbart letar efter missgärningsmän bland sjaskigt klädda enstöringar riskerar att bli blind för verkligheten, enligt Träff.
”Reagerar inte när vi borde”
– Det är mänskligt att ha svårt att förena bilden av en väldigt uppskattad och skicklig tränare med bilden av någon som kan göra ett barn illa. Just därför är det viktigt att en persons status, popularitet eller betydelse för föreningen aldrig får stå i vägen för att vi tar oro och beteenden som inte är okej på allvar, säger hon och fortsätter:
– En tränare kan bli en väldigt viktig person i ett barns liv. Det är en av idrottens stora styrkor. Men då behöver föreningen skapa en miljö med tydliga gränser och insyn, där de vuxna runt om tar gemensamt ansvar för att relationerna mellan barn och vuxna är trygga.
Vad är problemet med idén att det bara är ”fula gubbar” som förgriper sig på barn?
– Då letar vi efter en viss sorts person i stället för att vara uppmärksam på beteenden. Om någon inte passar in i vår föreställning om vem som kan begå ett övergrepp finns risken att vi inte reagerar när vi borde.
Två dömda inom två dygn
Malin Träff vill inte att fallen ska skapa panik i idrottsrörelsen, men gärna mana till eftertanke.
– Det handlar inte om att misstänkliggöra tränare eller skapa rädsla. Tvärtom. Vi behöver mindre fokus på att försöka avgöra vem som är en förövare och mer fokus på tydliga gränser och på att agera när någon överskrider dem, säger hon.
Under arbetet med ”Skydda oss” döms två idrottsledare inom två dygn för våldtäkt mot barn.
12 augusti får en populär 39-årig danslärare i Västsverige fängelse i tre år och sex månader. Genom sin förening lärde han känna flickan när hon var sju år gammal. När hon kom upp i tonåren åkte de på gemensamma tävlingsresor och höll kurser ihop. Snart blev hans jargong mer sexuell. Han började blotta sig, kräva sexuella tjänster och förgrep sig på flickan i en soffa.
14 augusti döms en 35-årig kampsportstränare i östra Mellansverige till fängelse i tre år. Han är gift, ordningssam och mycket engagerad i sin förening. På sociala medier har han 18 000 följare. ”Alla älskar honom”, säger ett vittne i förundersökningsprotokollet. I oktober 2025 förde han in en 14-årig flicka på en toalett, bredde ut en handduk på golvet och våldtog henne.
Mörkertalet är enormt
82 fall av övergrepp inom idrotten listas i ”Skydda oss”. Det är omfattande brottslighet, ett allvarligt problem, men tyvärr bara en bråkdel av hur många övergrepp som begås i verkligheten.
Mörkertalet beror delvis på att vi har en felaktig bild av hur övergrepp och förövare kan se ut, tror Anna Lindström, som är polisinspektör och regional samordnare för särskilt utsatta brottsoffer i polisregion Väst.
Det är svårt att förena brotten med allt det fina som den vuxne kan ha gjort för en. Det är ofta just honom som barnet har hängt upp sin idrottssatsning på, han är en slags hjälte, en trygg man som man har tränat extra med på fritiden.
– Det vi ser i din rapportering är toppen på ett isberg. Många skuldbelägger sig själva och känner skam över det man har utsatts för, vilket gör att man inte anmäler. Man kan vara i beroendeställning till en tränare som många tycker är jättebra och snäll, så man vågar inte berätta av rädsla för att inte bli trodd. Och som barn eller ung kan det vara svårt att veta om det faktiskt är ett brott man har utsatts för. Det kan också leda till att man hellre är tyst, säger Lindström.
Fotnot: Tomas och Sonja heter egentligen något annat.