← Alla nyheter

SVT Kultur · 12 tim sedan Nöje

Recension: Decamerone av Rostvit

När scenkollektivet Rostvit tar sig an Boccacios 1300-talsberättelse från digerdödens Florens blir det en föreställning om dödssynder som ilska, avund, lättja och högmod. Anna Hedelius ser en charmigt respektlös föreställning som med mörk humor, musik och fantasi förvandlar Decamerone till lekfull samtidssatir.

Recension: Decamerone av Rostvit

När scenkollektivet Rostvit tar sig an Boccacios 1300-talsberättelse från digerdödens Florens blir det en föreställning om dödssynder som ilska, avund, lättja och högmod.

Anna Hedelius ser en charmigt respektlös föreställning som med mörk humor, musik och fantasi förvandlar Decamerone till lekfull samtidssatir.

Vem kunde tro att ett ungt feministiskt scenkonstkollektiv skulle ta sig an Boccaccio, 1300-talsförfattaren från Italien och upphovsmannen inte bara till novellen som litterär form utan också till Decamerone – novellsamlingen där tio människor flyr pestens Florens till ett gods på landsbygden och fördriver tiden med att berätta historier för varandra?

Scenkollektivet Rostvit, som lockar en ung och blandad publik – en våt dröm för vilken teaterchef som helst – går alldeles lagom hänsynslöst fram med Boccaccios text. Ramberättelsen finns kvar, men i Rostvits händer blir den till en lustfylld och fiffig teaterlek, full av samtidsreferenser.

Här finns anspelningar på covid, utbrändhet och kända modemärken, medan de sju dödssynderna får bilda föreställningens tema: lust, lättja, avund, skuld, skam och allt det där som vi människor fortfarande brottas med. Redan Boccaccio förstod att berättelsen kan lära oss något om livet.

Genom att lyssna till andra människors historier kan vi få syn på oss själva och kanske också förstå hur vi kan leva. Rostvit tar en 700 år gammal berättelse och låter den tala om sådant som vi människor fortfarande försöker förstå: Dödsångest, sexuell frigörelse, makt, utanförskap, synd och skam, pest eller kolera vävs samman till en nutidssatir med ganska mörk humor.

Föreställningen är ambitiös utan att bli pretentiös eller storvulen, snarare påhittig, lekfull och välgjord. Och ja – jag blir faktiskt förtrollad. Med en enkel scenografi men desto större fantasi lockas jag in i berättelsen.

Koreografi och musik som rör sig obekymrat från High School Musical till punk, elektronika och nyskrivet material, hjälper till att skapa energi och liv, en blandning som kunde ha blivit spretig, men bidrar här till ungdomlig puls. Det är en livsbejakande, energisk och charmigt respektlös

Decamerone som visar att gamla berättelser fortfarande kan vara… döballa.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Läs hela artikeln hos SVT Kultur →

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.