De senaste veckornas diskussion om Karlskronaplan visar ett problem Malmö kommer att möta allt oftare: hur får vi plats med både bostäder och ett levande kultur- och nattliv? Vissa har pekat på kulturljudzonen i Sofielund som lösningen. Men vill vi verkligen förpassa allt som gör staden kul bort från själva staden?
Kulturljudzonen är ett bra verktyg. Den ger verksamheter som behöver låta ett tydligare skydd. Men den bygger samtidigt på att kultur och bostäder hålls isär. Det är en annan fråga än hur vi får en blandad stad att fungera.
Kulturljudzonen ger möjlighet för replokaler, utomhuskonserter och riktigt sena fester. Men vi vill också stadsdelar där bostäder, restauranger, scener och en annan typ av nattliv kan finnas nära varandra. Just den blandningen gör en stad attraktiv.
Självklart ska människor kunna sova. Men den som bor i ett stadskvarter måste också kunna förvänta sig att en stad utvecklas över tid. Särskilt med den nya alkohollagstiftningen där lokaler snabbt kan byta skepnad och gå från att vara exempelvis frisör till en vinbar. Därför behövs lagstiftning som erkänner kultur och nattliv som legitima delar av stadsmiljön och ger kommuner möjlighet att skapa långsiktiga spelregler för verksamheter som låter.
Kulturljudzoner är en del av lösningen, men de räcker inte. Nu behöver Sverige ändra lagstiftningen så att kommuner kan planera för en stad där kultur, nattliv och bostäder faktiskt kan samexistera. Stora städer ska trots allt vara lite stökiga.
Martin Molin (C)