C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist, 54, har i unga år lidit av ätstörningar, något hon nu öppnar upp om i podden ”Berätta alltid det här” som leds av Frida Boisen och Tilda Boisen.
– Jag hade en skola som fungerade bra. Hade lätt i skolan, men var lite rund och blev mobbad för det. Jag var duktig i skolan, det var inte populärt. Men det präglade mig inte på något sätt, säger Elisabeth Thand Ringqvist i podden och berättar att hon sedan utvecklade ett skevt beteende till mat:
– Jag hade en period när jag hade ätstörningar kopplat till en massa saker. Från det jag var 14 år till 16–17.
Klasskamraterna uppmärksammade viktraset och gav då henne en bok om anorexia.
– Jag insåg: “Oj, det här är ett stört beteende. Det jag håller på med är absolut inte bra”. Så jag fick en väckarklocka, dels genom att läsa dels genom min kompis: “Du måste skärpa dig”. Jag är lika lång nu som då. Ett ideal som ansågs coolt, lång, smal.
Men vägen tillbaka var inte lätt.
– Det tog väldigt lång tid innan jag fick ett normalt förhållande till mat. Jag delar kakor i fjärdedelar, låtsas äta, säger att jag ätit fast jag inte gjort det. Och tycker att det är helt normalt att det svartnar för ögonen när man reser sig upp, eller tappar mensen i flera år. Det var ju praktiskt ... Det var ingen som sa att det var konstigt.
”Har en deppig generation”
Vännerna och musiken blev till slut en räddning för Elisabeth Thand Ringqvist som inför det stundande valet har gjort psykisk ohälsa för unga till en av Centerpartiets stora frågor.
– Vi måste få till den friskaste generationen. Vi har en deppig generation nu.
Aftonbladet har varit i kontakt med Elisabeth Thand Ringqvist som kommenterar sin medverkan i podden.
– Jag tycker det är viktigt att berätta rakt upp och ner som det är. Det kändes bra också att prata om det i just den podden som når många unga kvinnor och som kanske är de som behöver höra det här, säger hon och fortsätter:
– Jag hade ju ätstörningar men var inte allvarligt sjuk och behövde inte sjukhusvård. Men jag hade vänner runt omkring mig som såg vad jag höll på med. Det här var på 80-talet och på den tiden fanns det inte så många som pratade om psykisk ohälsa. Då handlade anorexia om folk som verkligen var sjuka och kräktes, men det gjorde inte jag. Jag bara åt lite.
”Ser saker som andra inte ser”
Elisabeth Thand Ringqvist kan inte nog poängtera vad vännerna betydde för henne.
– De frågade mig vad jag hade ätit under dagen. Det var fantastiskt att ha så nära vänner som såg vad som hände. Det är en stor lycka.
– Men jag ser också hur det här fortfarande utvecklas och väl är större än det var då. Jag ser också killar som drabbas av det. När man själv haft en upplevelse så ser man saker som andra kanske inte ser.
Vad har du för förhållande till mat i dag?
– Graviditeten var nog det som blev brytpunkten för mig. Första gången jag vägde mig var när jag var gravid. Det var väldigt bra och efter graviditeten blev det i stället fokus på att bli stark. Då får man också ett annat förhållningssätt till vad man äter.