Malin Waak är krönikör på kultursidan och bosatt i Köpenhamn.
”Asså jag ÄLSKAR Danmark! Allting är så jävla chill här…”
Sa en svensk bekant som kom på besök just när sommaren var som varmast. Vi satt i en park, och han var så lycklig över att befinna sig på dansk mark att jag befarade att han skulle börja rulla sig i gräset.
Eftersom jag inte ville förstöra stämningen lät jag bli att berätta att jag just hade lämnat en krigszon. En mångårig dröm hade blivit till en mardröm, som jag nu hade kastat mig ifrån, iförd blommig badrock och flippfloppar.
Så här:
För ungefär 30 år sedan skrev jag en text om ett danskt kallbadhus. Det turkosmålade träbygget Helgoland Badeanstalt vid Amager Strand som – jämfört med Pålsjöbaden på andra sidan Öresund – framstod som ett ruckel.
Men kvinnan och nakenbadaren som jag intervjuade, gjorde det väldigt tydligt att det här var ett ”very special place for very special people” som jag kunde glömma allt om att få tillträde till.
Men så hände det. Med tur och envishet drog jag en vinstlott förra hösten och förärades en nyckel till det här paradiset som bland köpenhamnare nästan har fått en mytologisk status.
Folk var avundsjuka, men jag blev förtvivlat snabbt besviken.
För det som jag trodde skulle vara ett frirum med högt till tak, visade sig vara det stick motsatta: ett hav av konflikter! Och just den här dagen fick jag nog av den dåliga stämningen. En arg äldre dam skällde ut två yngre eftersom hon tyckte att de pratade för högt.
”Her skal være FRED og RO!” gapade hon.
Och de gapade tillbaka, och jag kastade in handduken och har inte varit där sedan dess.
Så vad tjafsar folk om då?
Ett axplock:
Någon har fallit på en lös bräda och visar upp sin blålila nuna i Facebookgruppen. En annan freakar ut eftersom det har gjorts yogaövningar i bastun och var det nu inte så att folk ska hålla käften i den där bastun?! Privata samtal förbjudna!
Den våldsammaste syndafloden sedan jag fick min nyckel har handlat om en man som har blottat sig för en kvinna i det gemensamma utrymmet. Händelsen har blåsts upp till enorma proportioner, varit omskriven i dansk press och medlemmar och styrelse är milt sagt inte alls överens om hur man kommer vidare efter det inträffade.
Alltså har jag beslutat mig för att hitta ett annat ställe att bada på, vilket har gått sådär. Det är nämligen badkrig mest överallt.
På det en gång så fredliga Dragør Søbad har det under ett helt år pågått en konflikt om nakenhet eller inte nakenhet och hur dessa båda ska kunna mötas, dessutom har de rasistiska undertonerna varit tydliga. På kallbadhuset i Charlottenlund är där ett jävla liv eftersom det råder stök och ”oönskad picknickstämning” och på badhuset ”Spanien” – i och för sig ända borta i Århus – har det varit så mycket bråk att man har varit tvungen att anställa vakter som patrullerar eftersom personalen känner sig hotad.
Kulturkrigen som pågår har med andra ord blivit något som hela landet känner till.
Så. Nu nu badar jag i Köpenhamns hamn eftersom det är är lugnast så. Rätt ner i det svarta vattnet längs med kajen simmar jag med sådan intensitet att jag har pådragit mig en inflammation i piriformismuskeln.
Men hellre det än att vara tvungen att förhålla mig till huruvida det danska frisinnet är hotat eller ej.
Skönt ändå att det snart är höst.
Och bara så ni vet det; så jävla chill är Danmark alltså inte …