Under ytan i Öresund pågår en sensation. Sundet har något som många andra kustnära havsområden har förlorat: en levande botten. Där finns ålgräsängar, musselbankar, viktiga bestånd av sill och rödspätta – och till och med haj och rocka. Extra speciellt är att allt detta existerar i en av Nordens tätaste storstadsregioner.
Det är värt att skydda. Ändå riskerar havet i Öresund att bli offer för en alltför vanlig fara: ett otydligt politiskt ansvar. Idag är det uppdelat mellan kommuner, regioner, myndigheter och två länder. Alla har ansvar för sin del, men ingen har ansvar för helheten. Naturen och havet hänger ihop. Men det gör inte politiken och styrningen av hur havet förvaltas, skyddas och regleras. Miljöpartiet har länge velat att det ska bli så.
I juni lade vi fram ett förslag i Skånes regionfullmäktige om att regionen ska ta initiativ till att göra hela Öresund till ett gemensamt biosfärområde där naturen skyddas och används på ett hållbart sätt. Vi vill att regionen ska samla kustkommunerna och ta upp frågan inom Greater Copenhagen, det dansk-svenska samarbetet mellan kommuner och regioner på båda sidor av Öresund.
De partier som styr regionen – Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna – sade nej. Inte för att förslaget var dåligt. I sitt svar kallar de ett biosfärområde för ett viktigt verktyg och säger sig stödja ambitionen, men menar att regionen inte är rätt instans att driva frågan.
Att Öresund bör vara ett biosfärområde är ingen omstridd uppfattning. Länsstyrelsen Skåne har föreslagit det, men betonar också att ett sådant område bygger på lokalt engagemang och måste drivas av lokala aktörer som kommuner, forskningsinstitutioner och inte minst det kustnära fisket.
Greater Copenhagen har tagit upp frågan, men inte kommit vidare. Alla tycker att det är någon annan som bör driva frågan. Det är just den rollen som det politiska styret i Region Skåne har tackat nej till.
I Malmö har Miljöpartiet länge arbetat för att Öresund ska bli ett biosfärområde. Förra året tog kommunen initiativ till en förstudie och en dialog förs med andra kommuner. Det är ett avgörande steg, men mer behöver göras. Öresund slutar inte vid kommungränsen, lika lite som fiskarna, ålgräset eller utsläppen.
Skånes kust är särskilt utsatt för erosion och översvämningar i ett förändrat klimat, något som gör Region Skånes nej till att göra Sundet till ett biosfärområde svårare att förstå.
Det som finns under ytan i Öresund är inte bara natur som är värd att skydda – både för den biologiska mångfalden och som barnkammare för en mängd arter – utan också ett verktyg i kampen mot klimathotet.
Ålgräsängarna binder koldioxid i bottnens lager av sand, lera och organiskt material, och dämpar vågor och erosion.
Att skydda Öresunds bottnar är en form av klimatarbete. Ett biosfärområde är inte ett reservat, utan en ram för hållbar samhällsutveckling.
Region Skåne har ett regionalt utvecklingsansvar och ska samla kommuner och andra aktörer för långsiktig hållbar utveckling. Det råder ingen tvekan om att Öresund är värt den insats som krävs av Region Skåne.
Kustfiskarna i Råå drev fram ett trålförbud 1932. Skyddet av havsbottnen har visat sig ovärderligt sedan dess. Även bättre avloppsrening, anlagda våtmarker och bortplockade industriutsläpp har gjort stor skillnad. Öresund är ett tydligt exempel på att miljöpolitik fungerar och ger effekt.
Att Öresund blir ett biosfärområde innebär inte att området förvandlas till ett museum eller att all utveckling stoppas. Naturvårdsverket beskriver det som ett pilotområde där ny kunskap testas för hållbar samhällsutveckling: ett utvecklingsområde, inte ett stängsel. Där finns utrymme för forskning, besöksnäring och ett småskaligt kustnära fiske – verksamheter som biosfärarbetet på flera håll har stärkt snarare än trängt undan.
Ett biosfärområde har möjligheten att förena ett levande hav med en växande storstadsregion och visa att naturvård och utveckling kan gå hand i hand. Exempel på biosfärområden finns vid till exempel Vattenriket i Kristianstad och Golden Gate Biosphere i San Francisco.
Öresund är ett starkt påverkat, men ännu levande hav som kan binda kol och dämpa erosion. Men ju längre ansvaret bollas mellan olika aktörer och nivåer, desto mer hinner gå förlorat innan någon tar tag i helheten. Öresund ska inte behöva försämras ytterligare innan politikerna agerar för att skydda havet.
Öresunds framtid står på spel vid höstens val. Det är ett vägval där den ena vägen leder till fortsatt rundgång och den andra innebär att Region Skåne värderar upp Öresund, samlar kustkommunerna, lyfter frågan inom Greater Copenhagen och tar initiativ till ett gemensamt svensk-danskt biosfärområde.
SKRIBENTERNA
Mätta Ivarsson (MP), gruppledare i Region Skåne och regionrådskandidat
Stefana Hoti (MP), kommunalråd och vice ordförande i Malmö kommunstyrelse, toppkandidat
Sofia Kamlund (MP), kommunalråd och toppkandidat i Helsingborg
Tobias Steen (MP), ledamot i Burlövs kommunfullmäktige och partiets förstanamn i regionvalet i Sydvästkrets II
Elvir Mesanovic (MP), kommunalråd i Landskrona, toppkandidat
Håkan Bjerking (MP), kommunfullmäktigeledamot i Vellinge, toppkandidat
Johan Ingvarson (MP), kommunalråd i Höganäs, toppkandidat
Karl-Otto Rosenqvist (MP), gruppledare i Ängelholm, toppkandidat och riksdagskandidat
Ingrid Ascard (MP), toppkandidat i Lomma
Olof Cerne (MP), ordförande i Miljöpartiet Kävlinge
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.