Det har blivit en styrelsefråga var ett företags data ligger. AI kräver mer datorkraft, cyberangreppen blir fler och nya regelverk tvingar bolag att ha bättre kontroll. Samtidigt vill investerare in i infrastrukturen bakom utvecklingen.
I Eskilstuna möts de spåren i en ovanlig allians: Ett datacenterbolag och en av landets största fastighetsägare, samlade kring en gammal försvarsanläggning i Sörmland. Scandinavian Data Centers har lagt fyra år på tillstånd, bygglov, infrastruktur och konstruktion innan anläggningen nu tas till marknaden.
Berget är den visuella delen av affären: skalskydd, avskärmning mot elektromagnetisk strålning och skydd mot fysiska angrepp. Men Svante Horn, vd för SDC, börjar i andra änden.
”Fysisk säkerhet är inte ett substitut för cybersäkerhet – det är ett komplement”, konstaterar han.
Om de flesta angreppen kommer över nätet – varför spränga sig in i ett berg?
”Det ett bergrum löser är de scenarier där cyberförsvar inte räcker: fysiska angrepp mot anläggningen, avlyssning via elektromagnetisk strålning – det som brukar kallas Tempest – obehörig fysisk åtkomst och driftkontinuitet vid störningar mot el och kommunikation”, säger Svante Horn.
Det digitala intrånget stoppar berget inte. Men efterfrågan sitter inte bara i hotbilden, utan också i lagboken.
Det nya EU-direktivet om cybersäkerhet, Nis 2, Dora (EU:s lag från 2025 för cybersäkerhet för finansföretag) och säkerhetsskyddslagen skärper kraven på banker, myndigheter och samhällsviktiga bolag: de ska kunna visa var data finns, vem som har åtkomst och hur infrastrukturen granskas.
”En bank som inte kan visa var dess data befinner sig har ett efterlevnadsproblem redan i fredstid”, säger Svante Horn.
Efterfrågan kommer från flera håll. I ena änden finns försvarsplanering, myndigheter och samhällsviktig verksamhet som måste fungera vid höjd beredskap. I den andra finns banker och privata bolag som ska klara Dora, Nis 2 och frågor från kunder eller tillsynsmyndigheter.
”Vilka kunder vi har och i vilket syfte de valt oss är dock konfidentiellt”, säger Svante Horn.
Gemensamt för dem är kontrollfrågan: vem äger infrastrukturen, var står den och vilket lands regler gäller.
”Data, infrastruktur och styrning finns i Sverige och omfattas av svensk jurisdiktion”, säger Svante Horn.
SDC vill beskriva anläggningen som ett svenskt alternativ till Stockholmsbaserade datacenter, med hög fysisk säkerhet men en prisnivå som i dag ligger lägre än i huvudstaden.
”Kunden får framför allt större förutsägbarhet. Hos oss betalar man en fast kapacitetsavgift och den el som faktiskt förbrukas, inte per transaktion, API-anrop eller användare”, säger Svante Horn.
I en bransch där molnfakturan kan bli ett orosmoment är det ett argument i sig. Restvärmen från servrarna planeras dessutom gå tillbaka till Eskilstunas fjärrvärmenät. Men en anläggning av det här slaget kräver kapital som orkar vänta, och där kommer delägaren och fastighetsjätten Balder in.
”Det är en ganska liten investering i Balder-sammanhang, men som ger oss möjlighet att följa utvecklingen närmare, och som kan växa i takt med efterfrågan”, säger Jonas Erikson, bolagsutveckling och investerarrelationer på Balder.
Balder beskriver inte satsningen som ett nytt ben att stå på. Det som lockade i Eskilstuna var att projektet redan var långt kommet och att ägarfrågan passade själva produkten. När SDC säljer svensk kontroll blir också ägarlistan en del av erbjudandet.
”I SDC fick vi möjlighet att investera i ett bolag med ett startklart projekt och en tydligt differentierad produkt, och där de specifikt sökte en svensk ägare av lite större karaktär”, säger Jonas Erikson.
För Balder handlar investeringen om ett projekt där kalkylen bedöms hålla, men stabiliteten får betydelse också för SDC:s kunder. När ett företag väl har flyttat in kostar det både pengar och friktion att byta datacenter, vilket gör en finansiellt stabil ägare till en del av säkerhetserbjudandet. I ett första steg kan anläggningen i Eskilstuna byggas ut till sex till sju megawatt, samtidigt som SDC förbereder fler lägen för fortsatt expansion.
Exakt hur skyddet är byggt tänker SDC inte berätta.
”Vad vi inte delar offentligt är konstruktionslösningar, säkerhetszoner och åtkomstprotokoll – det är standard för alla högsäkerhetsanläggningar”, säger Svante Horn.
Det SDC kan säga är vad anläggningen är byggd för att hantera när läget blir skarpt. Inget datacenter klarar varje tänkbart scenario. Men mönstret från moderna konflikter är tydligt, enligt Svante Horn:
”Om man tittar på moderna konflikter ser man att digital infrastruktur ofta blir ett tidigt mål.”
För SDC är berget därför mer än ett skal runt servrarna. Frågan är också vad som kan flyttas in tillsammans med dem.
”I vår anläggning finns det möjlighet för våra kunder att placera hela sin kritiska infrastruktur i berget, inklusive reservkraftsystem. Om elnätet skulle påverkas under en längre period finns förutsättningar att upprätthålla verksamheten utan att de mest kritiska funktionerna exponeras ovan mark”, säger Svante Horn.