I sitt tal vid World Economic Forum i Davos i januari 2026 pekade Kanadas premiärminister Mark Carney på en obekväm realitet: i en värld där stormakter åter dominerar spelplanen riskerar mellanstora ekonomier att marginaliseras – om de inte agerar tillsammans.
Detta är inte en abstrakt analys. Det är en direkt beskrivning av Nordens strategiska läge. Norden är i många avseenden en av världens mest avancerade regioner: hög institutionell kvalitet, stark innovationsförmåga och djup ekonomisk integration.
Ambitionen att bli världens mest integrerade region till 2030 är redan formulerad. Ändå kvarstår en avgörande brist: förmågan att omsätta denna integration i samordnad industriell kraft.
Det är här initiativ som nyligen lanserade “Nordic Compass – The Nordic Round Table for Industry” blir avgörande. När Jacob Wallenberg konstaterar att “vi kan skapa en större kraft tillsammans” sätter han fingret på kärnproblemet. Perspektivet är tydligt industriellt – de nordiska ekonomierna rymmer kompletterande styrkor inom flera värdekedjor, men saknar en samlad plattform för strategisk koordinering.
Det nordiska samarbetet har historiskt varit framgångsrikt på det politiska planet. Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet har byggt en unik grund av tillit och samverkan. Men detta samarbete har i huvudsak rört regelverk, kultur och gränsfrågor. Näringslivsdimensionen har varit fragmenterad, nationellt förankrad och strategiskt underutvecklad.
Detta är inte längre hållbart.
I praktiken innebär dagens modell att Norden, trots sina samlade resurser, uppträder som separata små ekonomier – inte som en gemensam kraft. I EU:s tidiga utveckling spelade European Round Table for Industry en avgörande roll genom att ge industrin en samlad röst i utformningen av den inre marknaden. Norden har saknat en motsvarande struktur – ett centralt verktyg för att omvandla samarbete till konkurrenskraft.
Nordic Compass är ett försök att fylla denna lucka. Men initiativets verkliga betydelse ligger inte i dess existens, utan i dess konsekvenser. Om det tas på allvar innebär det ett skifte från ett nordiskt samarbete byggt på dialog – till ett samarbete byggt på gemensam strategisk handling.
Det öppnar samtidigt nya möjligheter för entreprenörer och aktörer i näringslivet att ta initiativ som tidigare saknat en naturlig plattform. Genom att etablera en ram för gemensam riktning och prioritering höjer Nordic Compass tröskeln för vad som uppfattas som möjligt att föreslå, organisera och genomföra i nordisk skala.
Behovet är särskilt tydligt inom de fyra områden som Nordic Compass föreslår:
1. Försvar och säkerhet – omfattande upphandlingar skapar ett unikt tillfälle att bygga en nordisk försvarsindustri med verklig skala. Utan samordning riskerar kapacitet och efterfrågan att fragmenteras.
2. Artificiell intelligens – Norden har alla nödvändiga komponenter, men saknar integration. Resultatet blir en samling starka noder, men ingen systemledande position.
3. Kapitalmarknader – trots geografisk närhet och institutionell likhet är kapitalmarknaden fortfarande nationellt uppdelad, vilket begränsar både kapitaltillgång och effektiv allokering.
4. Energisystem – de nordiska energistrukturerna är i grunden komplementära, men utnyttjas inte fullt ut som en integrerad strategisk tillgång.
Gemensamt för dessa områden är att de inte lider brist på idéer, kapital eller kompetens. De lider brist på koordinering och skala. Samtidigt intensifieras den globala konkurrensen om talang. Länder som Singapore, Australien och Kanada agerar strategiskt och samlat. Norden har i många avseenden bättre strukturella förutsättningar – men saknar en tillräckligt tydlig och gemensam positionering.
Det är här den verkliga utmaningen ligger.
Nordens problem är inte potential – det är förmågan att organisera den. Nordic Compass markerar därför något mer än ett nytt samarbetsforum. Det är ett test: kan Norden ta steget från att vara en välfungerande region till att bli en strategisk aktör?
Om svaret är ja, finns förutsättningarna för en ny form av regional konkurrenskraft. Om svaret är nej, riskerar Norden att förbli just det som Carney implicit varnar för – en samling starka, men var för sig för små, ekonomier i en allt mer polariserad värld.
Timingen är påfallande. Under det senaste året har författarna till denna artikel sammanställt erfarenheter och idéer kring denna utmaning i boken “The Nordic–Baltic Edge: Trust, Collaboration, Innovation, Growth”, som utkommer i september. Där analyseras samspelet mellan tillit, institutioner och industriell samverkan som grund för långsiktig nordisk konkurrenskraft – och hur denna kan omsättas i praktiken, med konkreta perspektiv på hur aktörer kan gå till väga för att realisera samordnad handling i nordisk skala.
Även initiativ som Business &Dreams visar hur denna utveckling breddas ytterligare, genom att stärka individers förmåga att ta plats och bidra till det entreprenöriella ekosystemet. Genom att synliggöra förebilder och skapa nya nätverk sänks trösklarna för deltagande, samtidigt som handlingsutrymmet växer. I samspelet mellan industriell koordinering, nordiska entreprenöriella nätverk och individuellt initiativ formas en mer inkluderande och dynamisk grund för nordisk konkurrenskraft.
Denna typ av initiativ har också en tydlig koppling till det entreprenöriella ekosystemet. Nätverk som Founders Alliance och Business & Dreams, som samlar entreprenörer och företagsledare i Norden, utgör en viktig plattform för att omsätta strategiska ambitioner i konkreta initiativ. I samspelet mellan industriell koordinering och entreprenöriell handlingskraft skapas förutsättningarna för verklig nordisk skala.
Slutsatsen är redan tydlig: Nordens framtid avgörs inte av vad regionen är idag – utan av vad den förmår bli tillsammans.
Christer Asplund, Place Invest
Jörgen Eriksson, Bearing Consulting
De är tillsammans med Niclas Carlsson grundare och ledare av Founders Alliance, ett av Nordens ledande nätverk för entreprenörer.