Det fruktansvärda skoldådet i Fagersta är tragiskt på många sätt. Bortom den mänskliga smärtan, sätter den ännu en gång också ljuset på en fråga som är avgörande för ett välmående samhälle: Tryggheten bland unga människor.
Det är uppenbart att vuxenvärlden inte förstår vad som i dag händer bland dagens unga. Värderingar, tidsanda och populärkultur skiftar över alla generationer, vilket skymmer insynen för äldre. Men dagens barn och unga lever i en verklighet med internet och sociala medier som inte fanns när föräldrarna var unga. I alla fall såg den helt annorlunda ut.
När vuxna oroar sig över unga är det lätt att anklagas för moralpanik, men detta är bortom det. En del av dagens nätmiljöer är på riktigt mörka, där unga lockas att begå mycket allvarliga och destruktiva handlingar. Som skjutningar. Eller skoldåd. Denna ondskans spiral riskerar att förstöra många liv.
”Unga lever i en verklighet med internet och sociala medier som inte fanns när föräldrarna var unga.”
Det måste få ett slut, även om det är svårt att säkert veta hur det ska gå till. Men ett gott exempel är den nya lag som trädde i kraft den 15 juli och som gör att polisen kan kräva att sociala medieplattformar tar bort ”annonser” där kriminella gäng erbjuder unga betalt för att mörda och begå andra allvarliga brott. Kan en sådan lagstiftning utvidgas?
Det är bra att den svenska politiken har markerat allvaret efter dådet i Fagersta. Mitt i valrörelsen visade våra förtroendevalda att det finns värden som står över den politiska debatten. Låt oss hoppas att de också tar denna erfarenhet med sig när de går vidare i den politiska vardagen.
Hela samhället måste på samma sätt nu inse sitt ansvar – som vänner, grannar, kollegor, föräldrar, förebilder. Det gäller också näringslivet, som i högsta grad påverkas av den mörka utvecklingen.
Som ledarsidan tidigare har påpekat är barn och ungas livsmiljö och välmående avgörande för vuxensamhället och näringslivet. Om unga inte känner sig trygga i skolan – eller ens framför datorn i hemmet – kommer de ha svårt att känna sig trygga någon annanstans. Föräldrar måste kunna lita på att barnen har det bra. Annars påverkas både barnens studieresultat och föräldrarnas arbetsinsatser. Samhällskostnaden är hög för dessa problem både när de uppstår och med återverkningar senare i livet.