I september röstar Maya Stenmark i Uppsala för första gången i ett riksdagsval. Gör man inte det, säger hon, kan man inte klaga på hur samhället ser ut.
– Jag är inte jättenöjd med vår nuvarande regering, och då känner jag att jag som svensk medborgare måste kunna ändra på det.
Att hennes röst räknas tvivlar hon inte på.
– Jag tror att en vanlig Svensson kan göra jättemycket för det här landet.
Vilket parti hon ska rösta på har inte varit helt självklart. Däremot vet hon vilka frågor som är viktiga.
– Jag är väldigt engagerad i det här med att ta hand om vår jord och miljön.
I år utgör förstagångsväljarna 6,5 procent av alla röstberättigade i Sverige. År 2022 var motsvarande siffra 5,7 procent. Jämfört med snittväljaren tenderar förstagångsväljarna att rösta mer på Vänsterpartiet och Miljöpartiet och mindre på Socialdemokraterna. I det senaste valet hade Moderaterna medvind.
– De är kanske inte så annorlunda från befolkningen i sin helhet som man skulle kunna tro. På många sätt är de lika, det är det första att säga. Men det finns vissa skillnader, säger Oskar Hultin Bäckersten, postdoktor i statsvetenskap vid Mälardalens universitet.
Har man väl röstat en gång är det lättare att fortsätta – och tvärtom. Det borde göra gruppen extra intressant för partierna, enligt Hultin Bäckersten.
– Om man inte röstar sitt första val så är det mycket mindre sannolikt att man sen röstar i sitt andra val. Det blir svårare och svårare att ändra på den vanan. Det gäller i viss mån också för vilka partier man röstar på.
”Frågar mig hur ärliga de är”
För 18-årige Anton Rasmusson i Täby är arbetslösheten en viktig fråga. I höst börjar han sitt tredje år på gymnasiet och efter det kommer arbetsmarknaden att bli högaktuell. Fungerande sjukvård är också viktigt.
– Jag har hört om hur stressigt det är, och det är väldigt viktigt för oss i samhället att sjukvården funkar, och det känns inte riktigt som att den gör det nu, säger han.
Att rösta ser han som sitt ansvar. Trots det är han tveksam till hur stor skillnad han, eller en röst på tio miljoner som han säger, kan göra.
– Men jag förstår ju också att om alla skulle tänka så skulle inte samhället fungera.
För att bli klok på vad han ska rösta på gör han valkompasser, försöker följa debatter och läsa analyser – för han räknar kallt med att politikerna inte ger hela sanningen.
– Varje gång jag hör en politiker prata är jag väldigt källkritisk, i bakhuvudet frågar jag mig hur ärliga de är.
De senaste åren har män och kvinnor röstat allt mer olika. Skillnaderna mellan könen, både när det kommer till åsikter och vilka politiska partier man röstar på, har de senaste tio åren blivit särskilt stora i väljargruppen 18–25 år, enligt forskning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Även inom den unga gruppen står de allra yngsta, förstagångsväljarna, ut.
– Det är en könspolariserad grupp, säger Jakob Ahlbom, doktorand i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
– Det är ett mönster vi ser nu som vi aldrig sett tidigare, där kvinnor och män röstar mer olika än vad de någonsin gjort tidigare och den unga gruppen står verkligen ut.
Varför skillnaden är så stor är inte helt klarlagt, men forskning visar att sociala medier spelar roll, enligt Jakob Ahlbom.
– Skillnaderna började öka ungefär när sociala medier blev större i den yngsta gruppen, och vi ser att unga kvinnor och män tar del av väldigt olika material. Forskning visar också att de politiska skillnaderna är störst bland de som använder sociala medier mest, säger han.
Oskar Hultin Bäckersten tror att man behöver förstå skillnaderna ur ett bredare samhällsperspektiv.
– Orsakssambandet inte alls är så tydligt för mig. Det kan lika gärna gå åt andra hållet, att ens attityder påverkar vad man vill ha för innehåll på sociala medier. Vi ser en viss könspolarisering i den yngre gruppen på flera olika håll.
Tiktok på frammarsch
Förstagångsväljare tar del av politiskt innehåll i både mer traditionella medier, som radio och tv, och via sociala medier, enligt en rapport från Internetstiftelsen. De sticker ut när det kommer till Tiktok; 48 procent har tagit del av politiskt innehåll på plattformen under det senaste året, att jämföra med 10 procent i åldersgruppen 26–35 år. Andelen har också mer än fördubblats sedan förra valet, då motsvarande siffra var 23 procent.
I Maya Stenmarks flöde är det partiernas ungdomsförbund som dominerar. Hon, som vuxit upp i Kiruna, tycker att fler politiker behöver vara mer synliga – i hela landet.
– Statsministern och andra partiledare har besökt skolor och så, men de har aldrig kommit hit upp.
Anton Rasmusson tycker, å andra sidan, att politikerna är bra på att visa upp sig – men sämre på att vara tydliga med vad de faktiskt står för.
– Om någon skulle be mig sätta fingret på exakt vad de går till val för, så skulle jag väl säga att där gör de ett sämre jobb, säger han och fortsätter:
– De försöker mer motbevisa de andra partierna och säga vad de gör dåligt. Man får ju reda på mer om ett partis agenda genom vad motståndarpartiet säger om dem.
Där alla kommer överens
Han tycker att partierna borde göra mer än bara försöka följa trender på sociala medier.
– De säger ord som de tänker att ungdomar ska gilla, i stället för att få dem att rösta på dem genom deras politik. De borde i stället säga vad de vill göra.
Efter valet vill han se ett Sverige som står starkt i en orolig omvärld. Där alla trivs och kommer överens.
– Det finns saker som jag hade velat ändra hur vi ligger just nu, men jag ser ändå positivt på framtiden.