Det är valnatten 2010. Två valpiga SD-killar, kusinerna Ville och Tobias, skickas till Rinkeby för att hänga en enorm svensk flagga på torget för att fira att partiet kommit in i riksdagen.
Men det mesta går åt skogen och uppdraget förvandlas till en galen natt med kaos, knarklangare och kulturkrockar.
I rollen som den kaxige och oseriöse Ville ses Noel Flike, som nyligen var en av artisterna i den numera nedlagda gruppen Hov1.
– Alltså jag pratar i filmen som jag pratar normalt, och jag tyckte väl att det var ganska lätt att hitta karaktären, jag har träffat den här snubben under uppväxten. Jag beter mig som den här personen som kanske pratar först och tänker aldrig, säger han.
”Först och främst komedi”
Efter sin första roll kan han tänka sig fler skådespelarjobb.
– Jag har väl tänkt som många andra att det hade varit kul att testa. Jag tyckte att det var väldigt kul, jag fick mersmak.
Arvid Swedrup, som spelar den nördige Tobias, gillade att få leva ut sin komiska talang under inspelningen.
– Både utmaningen och hemligheten var ju det fysiska. Tobias som jag spelar är ganska klumpig av sig och det är tacksamt att få ramla på många saker. Det är ju kul i sig.
Att filmen skulle vara politiskt kontroversiell är inget som de funderar över, intygar skådespelarna.
– Alltså jag tänker inte så mycket om det om jag ska vara helt ärlig. Jag tänker att först och främst är det en actionkomedi där man vänder och vrider på saker, säger Laura Majid, som spelar aktivisten och poeten Kaya.
”Trött på det”
Även regissören och manusförfattaren Michael Lindgren ser främst filmen som en komedi, inspirerad av egna favoriter som ”Baksmällan” och Scorseses ”En natt i New York”.
– Jag har ingen ambition att ändra någons åsikt eller att påverka valet, jag vill bara rota runt i den här lite känsliga grytan och kanske på sin höjd väcka frågor. Men framför allt att man ska skratta, säger han.
Samtidigt ligger ”Flaggan” i linje med många andra saker som Lindgren är inblandad i, som ”Svenska nyheter”, ”IFS – invandrare för svenskar” och ”Silent attraction”, där han försöker agera medlare i det svenska kulturkriget. Ett uppdrag som han beskriver som självpåtaget.
– Jag tror man måste uppfinna sin egen mening och jag har tydligen fått för mig att jag ska vara den här medlaren. Men jag tycker det är ganska roligt, men jag är ganska trött på det också. Jag vet inte om jag kommer att fortsätta med det.