Räkfrossan ska återuppstå vid Göteborgskalaset, meddelar Göteborgs-Posten. Evenemanget är justerat – rentav förfinat – till en kommunal musselfest. Men som det heter i Göteborg: Den lätte går vi inte på.
Det är förresten förbluffande att läsa de kalla historiska sakupplysningarna om räkfrossan på Göteborgskalaset.
Tydligen har den bara inträffat vid två tillfällen.
Det är en hisnande upplysning. En snabb Gallup med medelålders göteborgare i Världens gång-redaktionens närhet ger vid handen att alla är övertygade om att räkfrossan i princip pågick oavbrutet under hela 1990-talet.
Det var så somrarnas kändes: som ett evigt skrangligt lackat långbord utanför Valand, med sönderbrutna baguetter, gula plastämbar med räkor och fuktiga citrondoftande servetter. Detta pågick till exakt klockan 22.37, då man vanligen fick stryk av en figur i rutig skjorta från Borås. (Detta är inget syftningsfel; både figuren och skjortan var från Borås.)
Känslan av Göteborg som en evig räkfrossa är förståelig och i princip korrekt.
Om man utsträcker räkfrossa till ett fenomen snarare än ett evenemang är det nämligen fullt rimligt att hävda att räkfrossa i olika former – till exempel musselfest – i någon mån har pågått under hela Göteborgs historia.
Alltid är det någonstans i sjö- och stapelstaden Göteborg någon som lätt berusad har ätit fisk eller skaldjur under bar himmel.
Och om vi utsträcker menyn till fisk i allmänhet och sill i synnerhet går det att med hygglig trovärdighet hävda att frossa har pågått i Göteborg sedan sommaren 1621. Göteborg har alltid varit en stad som har luktat fisk i allmänhet och sill i synnerhet.
En betydande del av bevarade domstolsdokument från 1600-talet handlar också om berusade göteborgare som har pucklat på vandra längs kanalerna och vallgravarna. (Det framgår inte om boråsare har varit inblandade, men jag håller det inte för otroligt.)
Göteborgs historia är ett Göteborgskalas.
En 1600-talsgöteborgare skulle ha känt sig främmande inför många fenomen i 2000-talsstaden Göteborg: Sopsortering, spårvagnskontrollanter, motionsappar, Pepsi Max, Valter Nilssons byxor.
Men räkfrossa eller musselfrossa skulle te sig fornt och bekant: trängsel, brödstycken, armkrok, öl.
1600-talets Kal och Ada skulle ha känt sig hemma.
I evenemangets mörka lockelse finns naturligtvis också det hasardartade perspektivet. Skaldjur är känslig mat. Avenyn kommer att lukta gammal kräftskiva fram till åtminstone första advent.
Man måste beundra arrangörens mod att inbjuda ett par tusen personer till magknip.
Men detta mod hör västkusten till. Det mest heroiska i denna väg brukar tillskrivas fru Huitfeldt på Sundsby säteri. Denna rödhåriga och argsinta 1600-talsgumma förknippas idag med ett gymnasium som bär hennes namn och som hon egentligen inte har något att göra med.
Det var så somrarnas kändes: som ett evigt skrangligt lackat långbord utanför Valand, med sönderbrutna baguetter, gula plastämbar med räkor och fuktiga citrondoftande servetter.
Hon var bland mycket annat den modigaste skaldjurshanteraren i västkustens historia.
Någonstans – jag minns inte var – har jag läst att hon skickade en vagn humrar till riksdrotsen Magnus Gabriel de La Gardie i Stockholm.
Det bör betraktas som en muta.
Ibland ligger jag vaken på nätterna och tänker på hur detta ska ha gått till.
På 1600-talet tog det minst en månad att färdas med häst och vagn från Tjörn till Stockholm. Det tog lika lång tid att segla. Det fanns inga kylrum. Det gick inte att lägga skaldjur på is.
Jag blir inte klok på att inte riksdrotsen Magnus Gabriel De La Gardie åt ihjäl sig. Ibland vaknar jag på natten och har drömt om hans humrar. Jag tänker mig dem övervuxna med mossa. Men han överlevde Margareta Huitfeldt med tre år, så han måste väl ha dött av något annat.
Magnus Gabriel De La Gardie är förresten en av få ädlingar i den svenska historien som har ett efternamn som låter sig inordnas i en göteborgsk lokal kulturtradition.
Kal: Vet du vad riksdrotsen Magnus Gabriel heter i efternamn?
Ada: De’ la Gardie …
Jag skänker med varm hand samtliga royaltyintäkter för detta replikskifte till planeringskommittén för musselfesten. Ni är änna toppen. Vi ses över baguetter och fuktiga servetter med citrondoft.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.