Ukrainare är noga med högtider. Det behöver inte vara storslaget, särskilt inte nu under kriget, men det ska alltid firas. Här i Charkiv har man ett tvåstegsfirande. I söndags var Charkivs stads dag, instiftad på dagen för den slutliga befrielsen från nazityskarna, 23 augusti 1943.
Idag firar man, tillsammans med hela landet, Ukrainas självständighetsdag. Den högtidlighålls till minne av att det sovjetukrainska parlamentet 24 augusti 1991 förklarade Ukraina självständigt. Av 362 närvarande ledamöter röstade 346, däribland kommunisterna, för självständighet.
Beslutet bekräftades i en folkomröstning den 1 december 1991 med 90 procent ja-röster och ett valdeltagande på 84 procent. Samtliga ukrainska regioner, inklusive Krim, röstade för Ukrainas självständighet. Det är bra att påminna om detta när diverse revisionister och konspirationsteoretiker försöker skriva om historien.
När det så drar ihop sig till fest, brukar ukrainska städer putsas upp. Charkiv behöver dock inget sådant. Lagat, sopat, tvättat och nymålat är ett normaltillstånd i den här staden som är Ukrainas i särklass prydligaste.
Charkivs renhållningsarbetare är ett fenomen. De finns alltid och överallt – igång under dygnets alla ljusa timmar och mer därtill. Jag ser dem i arbete på ett av stadens torg. En person går med en dunk rengöringsmedel som han skvätter ur varpå hans kollega gnuggar bort nytillkomna fläckar på gatstenen. Ytterligare två ur personalen sitter i beredskap och griper in varje gång det dyker upp löst skräp på marken.
Högtid betyder i Charkiv även gratulation från borgmästare Ihor Terechov. Och det rejält. Om man ställer sig på valfri plats i Charkiv och tittar runt, finns mycket stor chans att du ser en anslagstavla med skattebetalt budskap från honom. Det är ofta någon sorts gratulation. Men det kan även vara ett allmänt slagord som ”Jag är stolt över att vara Charkivbo”, ”Vi är tillsammans, vi är Charkivbor” eller något annat av det slaget, undertecknat Ihor Terechov. Det ser mest ut som en ständigt pågående valkampanj.
Borgmästarens anseende är blandat. Många ger honom högt betyg för just ordning och reda i Charkiv, samt att han alltid visar sin närvaro vid kritiska tillfällen som ryska bombningar.
Men det finns även mycket skepsis mot Terechovs ukrainska patriotism. Det är fel att hävda att Terechov var pro-rysk före 2022. Klart är dock att han försökte muta in också den del av väljarkåren som inte hade en stark ukrainsk identitet och inte såg Ryssland som fienden.
Man kan även vända på det. Det finns idag en uppslutning bakom den ukrainska nationen som omfattar även de här aktörerna, vilket syns en dag som denna. Och frågan är om djupet i alla dessa övertygelser behöver navelskådas. Den politiska ledningen i detta viktiga hörn av landet bidrar till Ukrainas motståndskraft. Tills vidare är det vad som räknas.