Uppdaterad 06.10 | Publicerad 06.07
Fotbollsklubben tog in Mikael för att lyfta laget till en högre nivå, för att hjälpa dem att prestera bättre.
De visste inte att de skickade tjejerna till en misstänkt våldtäktsman.
En man med en trähammare.
Alva pressar armbågarna mot bordsskivan.
Lutar pannan mot händerna och säger att hon har känt sig dum.
Nu efteråt finns inget dunkelt eller tveksamt över Mikaels beteende. Varje tafsande hand var avsiktlig, varje slag med träklubban på hennes kön hade en baktanke. Hon hade sökt hjälp för en vadskada och via sin klubb hamnat i en sexualbrottslings klor, så rak och enkel är sanningen.
– När man ser på det nyktert är allt självklart. Men just då handlade allt om fotbollen och prestationen, säger hon.
Hon lutar sig bakåt igen. Ger ordet till sin lagkamrat Moa, som sitter bredvid i det gröna mötesrummet i centrala Stockholm. Det är doftfritt och ljust härinne, men deras vittnesmål är mörka.
Vintern 2021 skrev en hårdsatsande fotbollsklubb ett samarbetsavtal med ett lokalt gym. Snart screenades spelarna för bristande rörlighet och småskador. Vid minsta problem ombads de att kontakta kiropraktorn Mikael, som påfallande ofta hade tid dagen därpå. Ett kort sms var allt som krävdes för att få komma till mottagningen på ett industriområde, oavsett om det var vardag eller helg.
Besöken tycktes inte ens journalföras. Man dök upp och behandlades utan att signera något papper eller betala.
I augusti 2022 kom känningarna krypande. En krampande vad för Alva, en krånglande ljumske för Moa, ömma muskler för andra i laget. Sinsemellan pratade de om att Mikael hade svårt med socialt samspel, att han hälsade försiktigt men var mån om att kramas.
– Tidigare hade jag lagt 700 kronor för en naprapat, så vi uppskattade att få gratis hjälp. Och vi hade en tilltro till honom, för han verkade kunnig och på sin mottagning var han en slags makthavare. Där bestämde han, säger Alva.
Ändå reagerade hon på att behandlingen var okonventionell.
För sina patienter beskrev Mikael att kroppen är en helhet, där smärta på ett ställe kan kopplas till ett annat. Så oavsett om du led av en öm vad eller en stel lårmuskel rörde sig kiropraktorn snart uppåt.
Och tog fram hammaren.
”Här kommer storsläggan”, sa han emellanåt för att avdramatisera tillhygget.
I mötesrummet knyter Alva näven och svingar den mot bordsskivan för att demonstrera.
– Det var en sådan man har i domstolar. En trähammare med dubbla ändar, säger hon.
Vad gjorde han med den?
– För att lösa upp knutar försökte han komma åt triggerpunkter i underlivet. Och det är klart att det kan göra ont att bli behandlad, men det här var en annan sorts smärta. Det var en obehaglig känsla i underlivet.
I sin ensamhet i industriområdet bet Alva ihop. Hon var utlämnad åt kiropraktorn och befarade att situationen skulle bli hotfull om hon protesterade.
Men nästa träning berättade hon allt för lagkamraterna, som nickade instämmande. Moa och ett par till hade varit med om samma sak och reagerat likadant.
– Jag blev förvånad. Har ni också blivit hamrade på venusberget? Det var inte kul, men vi försökte skratta åt det. ”Nej, men om man skulle gå till Mikael och bli hamrad”, sa vi, som en slags jargong, berättar Moa.
Hösten 2022 presterade truppen bra och det var svårt att förneka nyttan av de regelbundna behandlingarna. Men Mikael blev bara mer närgången för varje besök. Kläderna skulle av och fingrarna letade sig snart under sporttoppar och underkläder.
Moa var förbryllad över hur gränserna gradvis hade passerats. Hur hamnade hon, en åsiktsstark ledare på planen, på den satans britsen med en medelålders mans kladdiga händer på sig?
Sista besöket var värst.
– Efter tre–fyra gånger hade jag fått nog av de märkliga beröringarna. Jag skrev att kroppen kändes bra och att jag inte behövde komma tillbaka, men han bokade in en sista tid för att försäkra sig om att allt var okej. Jag trodde att vi skulle göra några tester, men han rekommenderade en idrottsmassage och bad mig att klä av mig, säger hon.
Hur reagerade du?
– Det låter så dumt i efterhand, men jag accepterade. Fast jag hatar massage. Jag bad om en handduk för att klä av mig, men han stod och kollade på när jag tog av byxorna. Sedan masserade han innanför troskanten, liksom på sidorna och bak. Han petade med en pinne och med ett finger alldeles för nära underlivet. Sedan knäppte han upp sport-bh:n. Jag hade den fortfarande på, men han tafsade innanför den på mina bröst. Han tryckte under, över och runt brösten.
Vad tänkte du?
– Att det inte var okej. ”Om han ställer sig upp nu, kommer han att vara stenhård då?”. Samtidigt ville jag inte ställa till en scen, för det fanns inga i närheten och jag var rädd att han skulle låsa dörren.
Än en gång bet hon ihop. Härdade ut. Rafsade på byxorna utan att möta hans blick, lämnade utan artighetsfraser och intalade sig att aldrig befinna sig i samma rum som Mikael igen.
Det var oktober 2022 och en gräns var nådd.
Alltför länge hade laget vaggats in i tron att behandlingarna var adekvata. Kiropraktorn var ju direkt knuten till föreningen, som alltid hade värnat sina spelares välmående. Och till viss del hade muskelbesvären lindrats av sessionerna hos Mikael, så det var inte konstigt att tjejerna stod ut, eller förringade ofredandena – ja rentav skrattade åt bröstmassagerna och venusbergshamrandet.
Men det fanns inget att le åt. Det förstod Alva, Moa och de andra sent omsider. Det så kallade professionella samarbetet som hade inletts förra vintern var inget annat än en klåfingrig farbrors sätt att utnyttja unga kvinnor.
Den hösten trodde Alva och Moa att de hade hela bilden klar för sig. De ville glömma och gå vidare, låta bollarna rulla, byta kiropraktor och sikta mot tabelltoppen nästa år.
Men i början av 2023 förstod de vad Mikael hela tiden hade varit kapabel till.
– När jag läste tänkte jag bara ”vad fan”, säger Alva.
– Jag tänkte på alla yngre som hade varit där. Vad hade de varit med om? säger Moa.
Sportbladets granskning ”Skydda oss” utgår från en unik kartläggning av sexbrottsdomar i svenska idrottsföreningar de 15 senaste åren. Med hjälp av researchföretaget Acta Publica och AI-verktyg har domar från alla 48 tingsrätter och 6 hovrätter genomsökts.
Offren är ofta barn och förövarna deras tränare, ledare eller lagkamrater. Straffen spänner från tio års fängelse till villkorliga domar och dagsböter, men när Sportbladet kontaktar de drabbade föreningarna går ett mönster att skönja:
De uttrycker vanmakt. De anstränger sig för att hålla olämpliga personer borta, men utan rättsväsendets hjälp är arbetet tröstlöst. En tränare kan ofreda ett barn, en utredning kan inledas, barnet kan sluta träna utan förklaring, men klubben brukar som tidigast få höra om gärningarna efter en fällande dom.
Så var det också i Alvas och Moas klubb.
I april 2021, mer än ett halvår innan samarbetsavtalet knöts, anhölls Mikael misstänkt för våldtäkt på en patient. Kvinnan hade en öm axel, men gradvis hade han luckrat upp hennes försvarsmekanismer och, för varje besök, smekt henne mer närgånget. Allt under förbehållet att musklerna i kroppen var sammankopplade och att smärta på en plats kan behandlas på en annan.
En gång pressade han in två fingrar i hennes vagina och masserade hennes klitoris, mot kvinnans vilja, vilket är en handling som i rättslig mening är jämförlig med samlag.
Polis och åklagare utredde den misstänkte våldtäktsmannen medan han tog sig an tjejerna i fotbollslaget. Men från föreningens kansli syntes inga varningsflaggor.
Runt jul 2022 fälldes han för bland annat våldtäkt och i hovrätten bestämdes straffet till två års fängelse. Det var den informationen som nådde Alva, Moa och de andra ett par veckor senare.
Deras dåvarande klubbchef är i dag självkritisk. Han måste vara det, säger han, men har svårt att sätta fingret på vad de kunde ha gjort annorlunda.
– Det blev en käftsmäll. Fan! Vi är en stor förening som har hög kravbild, också när det gäller säkerheten. Det är ett oerhört tryck på föreningar för att få ihop ekonomin, så man har inte råd att anställa naprapat eller kiropraktor. Man måste hänvisa spelarna till någon. Men oavsett regler och registerutdrag går det inte att få reda på vad någon misstänks för, säger han.
Efter att ha läst domen ringde två spelare till polisen och anmälde Mikael. Ett nytt åtal väcktes och i förhör bedyrade kiropraktorn sin oskuld. Det tycktes inte ha föresvävat honom att avstå från att ta emot kvinnliga patienter under utredningen, utan han anförde det första åtalet som en förmildrande omständighet för det andra.
Mikael sa sig ha varit stressad och det ska ha påverkat behandlingarna.
– Det fanns alltid en oro inom mig att det skulle komma fram och bli en ”snackis”, sa han i förhör.
Han vände sig mot anklagelserna om att hammarslagen var sexuella. För att ge tyngd till sin ståndpunkt visade han en mobilbild av en kvinnokropp där området mellan ljumsken och underlivet var markerat i grönt. Just där var det nödvändigt att behandla, påstod Mikael.
I mötesrummet i Stockholm i augusti 2026 tittar Alva och Moa på illustrationen. Det är ingen traditionell karta över muskler och senor, ingen rödorange schematisk bild, utan en tämligen fotorealistisk naken tjej med runda bröst och rakad könsbehåring.
– Bilden säger en hel del om hur han ser på tjejer, säger Alva.
– Det är sjukt. Jag tror inte på hans förklaringar för fem öre. Det har gått fyra år och jag har gått till kiropraktorer. Det händer inte att man får den typen av behandling. Man behöver inte ens klä av sig och de frågar varje gång de ska lägga handen på ett nytt ställe, till och med på ryggen, säger Moa.
I tingsrätten anklagade Mikael tjejerna för att ljuga för att tillskansa sig skadestånd. Mot sitt nekande dömdes han för två fall av sexuellt ofredande till en månads fängelse och därmed var händelserna i fotbollsklubben 2022 juridiskt avklarade.
Kvar finns själva anledningen till att Alva och Moa sitter här.
För givetvis faller skulden på gärningsmannen. Han borde ha informerat föreningen om åtalet innan han tog sig an spelarna. Han borde inte fortsätta med behandlingsmetoder som redan hade slutat i polisanmälan.
Men fallet pekar ändå ut en brist i svensk idrotts försök att trygga sina miljöer. Deras förening har inte gjort något fel, ändå skickade de minst sju unga kvinnor till en person som skulle komma att dömas för våldtäkt. Och den enda som kunde förhindra det var gärningsmannen själv.
Rättsväsendet får, enligt offentlighets- och sekretesslagen, lämna sekretessbelagda uppgifter till en kommunal skola om det behövs för att förhindra brott. Från 2027 gäller det också friskolor.
Men idrottsföreningar saknar den möjligheten till information. De ska begära in registerutdrag från alla som handskas med personer under 18 år och numera kan också åtal stå listade där, men chansen att upptäcka en pågående utredning den vägen är minimal. Om inte polisen hör av sig, vilket de inte får, krävs att föreningen har tur och begär in utdrag vid exakt rätt tidpunkt.
– Jag tycker synd om vår klubb. Det var hemskt för deras skull. De ville vårt bästa och försökte skydda oss, men hade ingen aning om vad vi hade varit med om förrän det var för sent, säger Moa och hämtar andan.
– Skyddet behöver bli bättre. Jag är hundra procent säker. Jag har pluggat idrott och vet hur man pratar om trygghet i alla förbund, men det är absurt att så mycket kan hända utan att de har en aning. Det kan vara barn. Det kan vara första gången någon tar en på brösten och man är så utsatt, eftersom det är personer man har förtroende för.
– Vi är ändå lite äldre. Ändå var det svårt för oss att säga i från i tid, säger Alva.
Tror ni att det spelade någon roll att ni var hos Mikael i egenskap av fotbollsspelare och inte privatpersoner?
– Ja. Det är stor skillnad. Man har ett annat förtroende för dem inom idrotten. När de överskrider gränser är det lättare att acceptera för att man tänker på sin prestation.
Spelarna har läst våldtäktsdomen och konstaterat att Mikael behandlade kvinnan med axelsmärtor likadant som dem. Det är kusligt att tänka på vad som hade drabbat spelarna om de hade fortsatt behandlas av kiropraktorn, om han inte hade dömts och tvingats avbryta samarbetet.
– Den tanken har absolut slagit mig, säger Moa.
Alva skjuter stolen mot bordet och lägger tyngden på armbågarna.
Spänner blicken rakt framåt.
– Det är därför vi berättar. Det här måste få ett stopp. Så här kan vi inte ha det.
Fotnot: Alva, Moa och Mikael heter egentligen något annat.