Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Några judiska släktingar undkom nazismens Tyskland, de var yngre kusiner till min mormorsmor Mina Sachs och lyckligtvis barnlösa. Jag minns hur min mamma och jag for ut till Alby, nära Sundbyberg, till tre gamla fröknar som fick en sjal, en ask med sybehör, ett paraply, en bordslampa och en burk med honung. De var tunna och kortare än mamma, som var 150 centimeter.
Från att ha varit medelklass och yrkesverksamma hade de sjunkit ner till hemlöshet på gatan ifall inte en flygbiljett nått dem. Nazisterna berövade dem självrespekt och integritet, hoppet att få bemästra sitt öde. Men några i Stockholm ville dem väl och visade att de inte blivit glömda. Åberopande släkt i Sverige hade de fått resa i sista stund efter Kristallnatten, sedan de mist medborgarskap och plundrats på smycken och klockor. Det gick sakta upp för dem att nazismens syfte inte bara var att konfiskera judars värdesaker, utan att döda judar var de än befann sig.