DN Debatt. ”Väljarna söker långsiktighet – politikerna ger snabba cash”
DN DEBATT.
Vi är mitt upp i en valrörelse som domineras av kortsiktiga utspel och plånboksfrågor. Samtidigt varnar både Finanspolitiska och Klimatpolitiska rådet för utvecklingen. Politiker från båda sidor underskattar väljarna, skriver miljödebattören Åsa Domeij med Lars Heikensten, tidigare riksbankschef och ordförande i Finanspolitiska rådet.
Valrörelsen budskap har hittills till stor del handlat om att vädja till väljarnas kortsiktiga ekonomiska egenintressen, i stället för att presentera visioner och uppmuntra människor till långsiktigt tänkande och ansvar. Med sänkta skatter och drivmedelspriser eller offentliga bidrag av olika slag ska väljarna lockas.
Vi är övertygade om att många i stället vill se en politik som tar ansvar för kommande generationer och lägger en god grund för framtiden. Politiken från alla håll underskattar människors vilja att se längre än en mandatperiod.
För att värna om långsiktiga perspektiv och bidra till en politik baserad på fakta, kunskap och erfarenhet finns de oberoende expertorganen Finanspolitiska rådet och Klimatpolitiska rådet. Råden granskar den förda politiken med stöd av det finanspolitiska respektive klimatpolitiska ramverket, som riksdagen har beslutat om. Råden brukar givetvis alltid ha synpunkter på den förda politiken. Ibland är de kritiska. Det är deras roll. Men i år är kritiken skarpare än den brukar och väldigt samstämmig.
De bägge råden kritiserar den förda politiken för dess kortsiktighet och brist på ansvar, för hur den bortser från kommande generationer.
Klimatpolitiken kritiseras för att karaktäriseras av osäkerhet, otillräcklighet och ryckighet. Flera av de åtgärder som vidtagits och som föreslagits gör att klimatkrisen fördjupas, inte tvärtom. Konsekvenserna är tydliga. De klimatpolitiska målen kommer med nuvarande politik inte att nås. Klimatet fortsätter att försämras i en ökande takt. Problemen lär inte försvinna. Tvärtom lär de förstärkas när vi agerar för kortsiktigt. Beslut skjuts på framtiden trots att utsläppsminskningar i närtid är de mest angelägna.
Klimatförändringens effekter är tydliga världen över. Europa har i sommar härjats av extremvärme och bränder. Trots detta vill de flesta politiker inte lyfta klimatfrågan i valet. Det är tydligt om man läser valplattformar och lyssnar på debatter och utfrågningar.
Ett återkommande argument är att väljarna inte vill ha en klimatomställning. Men är det verkligen så? Utredningen ”Vägen mot utfasning – styrmedel för ett fossilfritt Sverige”, som regeringen har beställt, är tydlig med att de undersökningar som finns visar att det finns brett stöd för klimatpolitiska styrmedel om de är verkningsfulla och rättvisa. Politikens roll ska inte vara att undvika kontroversiella frågor. Den måste vara att utforma en effektiv och rättvis politik och att övertyga och ta ansvar även när det gäller kontroversiella frågor som till exempel priserna på drivmedel.
Finanspolitiska rådet är tydligt med att det kommer med den allvarligaste kritiken någonsin mot den förda politiken. Det som är slående för både klimat- och ekonomipolitik är att – trots en grundläggande bred politisk enighet både om problemen och om principer och färdriktning – så sviker politiken när det gäller att orka hålla i den långsiktiga färdriktningen.
Den ekonomiska politiken präglas av ett växande underskott i statsbudgeten och av att statens skuld är på väg uppåt. Visserligen är de svenska statsfinanserna jämförelsevis starka. Det möjliggjorde också satsningar under pandemin som var viktiga för rädda hela branscher och undvika en skenande arbetslöshet. Men frågan är om krishanteringen under pandemin gjorde oss fartblinda. Har det blivit en vana att använda statens medel för att driva på konsumtionen, att lyfta av hushållen de kostnader de drabbas av vid problem i samhällsekonomin? I varje fall respekteras inte det finanspolitiska ramverket.
Om man fortsätter låna för att sänka skatter, dela ut bidrag och underbalansera budgeten kommer det inte finnas möjlighet att göra satsningar den dag som det blir kris på riktigt. Ansvaret kommer falla tungt på framtidens skattebetalare.
Det är naturligt att låna när det gäller investeringar men inte för att locka med möjligheter till ökad konsumtion i en valrörelse. Det är fullt rimligt att exempelvis låna till klimatomställning och infrastruktur, som i varje delvis måsta antas vara tillfälliga. Lika naturligt är det inte med att låna till försvaret, även om stora ekonomiska satsningar absolut behövs. När dagens skattebetalare inte är med och tar notan innebär det att kommande generationer får betala både dagens satsningar och sin egen försvarsutbyggnad. Inte heller för denna inriktning på politiken är det uppenbart att det finns stöd. Finanspolitiska rådet fick mycket stöd för sin kritik. Ryggdunkandena var många på trottoarer och bussar.
Inom politiken är det viktigt att våga ta långsiktigt ansvar, vara visionär och övertyga väljarna om att ta ställning för mer än den egna plånboken längre än ett par år framåt. En cynisk syn på medborgarna bäddar inte för en bra politik. Ett seriöst politiskt samtal kan skapa ett bredare stöd för beslut i stora avgörande frågor.
Det som behövs är mod, ansvar och kunskap. På det kan man bygga ett ledarskap som får med väljarna på en politik som sträcker sig längre än en mandatperiod. Vi är övertygade om att många väljare vill se politiker med de egenskaperna, och är trötta på försöken att köpa röster med kortsiktiga löften.