1. Ett spöklag?
I engelsk fotboll talar man om the dark arts. Förmågan att smutsa ner händerna och utnyttja sportens gråzoner för att få med sig resultat. Manipulera domare, fixa en billig frispark, ge en tjuvsmäll vid rätt tillfälle. I helgens intervju med Sportbladet kallade Henrik Rydström det för ”den svarta sidan” av fotbollen och slog fast att Hammarbys spelare är alldeles för oskuldsfulla.
Bajens tränare menar att de – utan att göra avkall på det skönspel som kännetecknar den här upplagan – behöver härdas till att bli mer cyniska, vuxna, hårda. Särskilt när Gais står på andra sidan planen, som är bäst i hela allsvenskan på den skitigare delen av fotbollen. William Milovanovic kan i sammanhanget liknas vid en gyttjebrottare – och det är menat som beröm.
Det var nog också hemligheten bakom att göteborgarna blivit Hammarbys speciella spöklag, anledningen till att Bajen på fem försök inte hade lyckats vinna mot Gais sedan Grönsvart tog steget upp till allsvenskan igen.
2. Rekordköpen tog tag i det
Jag hann tänka att Bajens spelare var tagna av stundens allvar, för de visste ju att en seger skulle vara blytung i den tabellmässiga och (kanske ännu viktigare) psykologiska jakten på Sirius. Första två-tre minuterna var det Gais som röjde fram likt skördetröskor över planen.
Då var det rekordköpen som tog tag i det. Amin Boudri fick fart på både medspelare och publik med ett av sina patenterade ryck med bollen. En stund senare öppnade Montader Madjed upp spelet och hittade in till Victor Lind. Den tvåfotade dansken daskade till med ett högerskott – som blockades – innan han med en utsökt skottfint fick över bollen till vänsterfoten. Kliniskt: 1-0.
Plötsligt såg Gais lika chockskadat ut som Kalmar gjort förra veckan. Mittbacken Oskar Ågren framstod som mentalt omtöcknad, nästan hjärntrött, när han i samband med en inspark satte bollen rakt i gapet på Victor Lind som pressade fram ett öppet mål för Paulos Abraham.
3. ... för där har Bajen verkligen lyckats
Det är svårt med prestigevärvningar. Så mycket står på spel. Insatserna är så höga. Magkänslan säger att det oftare går åt helvete än att det blir succé när en allsvensk förening slantar upp rekordsummor för en ny spelare.
Därför måste man applådera Hammarby och sportchefen Mikael Hjelmberg. Bajen identifierade helt rätt spelare när de flyttade upp stegen till en ny, förgylld hylla på transfermarknaden. Victor Linds leverans är magnifik: 18 poäng (åtta mål och tio assist). Danskens killerinstinkt och direkta, okomplicerade rakt på sak-fotboll har varit en injektion i ett lag där många haft svart bälte i överarbete.
Nästan allt tyder på att även Amin Boudri, som ju var ännu dyrare än Lind, blir ett extremt lyckat köp. Det röda kortet mot Raków, en orsakad frispark mot BP och den tappade bollen mot Anderlecht ledde till tre tunga resultat för Bajen. Det fick supportrar till motståndarlag att börja vädra morgonluft: hade rivalerna gått bort sig?
Inget kunde vara mer fel. Alla som på allvar tittat på 21-åringen sedan ankomsten till Hammarby har sett samma sak: det här är en elektrisk spelare vars energi, opolerade stil och totala självförtroende gett laget en ny dimension i anfallsspelet.
4. Bland det jävligaste man sett
En och annan obotlig skeptiker var kanske inte hundraprocent säker efter utskåpningarna av Häcken och Kalmar. Var det motståndarna som i första hand haft en dålig dag snarare än att Bajen varit fantastiska?
Efter en tredje utspelning på raken, den här gången mot Gais, kan alla ärliga bedömare konstatera att Hammarby oberoende av motstånd just nu är allsvenskans överlägset bästa lag. Första halvleken var bland det jävligaste man sett på den här arenan. Nog försökte tuffa och hårt kämpande Gais sätta sin prägel på matchen. Det var inget fel på göteborgarnas inställning. Det här är ett hederligt och välstrukturerat lag som aldrig slutar springa. De var bara tekniskt, taktiskt och spelmässigt totalt underlägset laget på andra sidan planen. Gais hängde inte med, kom aldrig in i press, fick aldrig ett tillfälle att nyttja den där svartkonsten de annars bemästrar till fullo.
Montader Madjed och Amin Boudri lyckades med allt de ville på kanterna. Paulos Abraham sprang på allt längst fram. Victor Lind sköt på allt. Frederik Winther, Victor Eriksson och Markus Karlsson vann allt vilket gjorde att medspelarna konstant fick tillbaka bollen. Att det ”bara” stod 2-0 i paus var extremt missvisande.
5. Sirius ska vara livrädda
Om första halvleken var en galaföreställning för Hammarby blev andra halvlek en efterfest. Den sortens efterfest där deltagarna såsar halvhjärtat i någon soffa, med en hemlig önskan om att bara få åka hem. För även om det kändes som om matchen var avgjord och färdigspelad redan i paus så var det trots allt 45 minuter kvar att spela.
Gais var aldrig nära att vända på matchen, men gick ändå ut och gav det ett gediget försök. Den höga pressen fick utdelning och duellvinsterna blev fler. Den utvisslade Nikola Vasic kom in och var nära att reducera (nick just utanför samt ett rappt, lågt avslut som Warner Hahn dök snabbt på).
Henrik Rydström bytte in Tesfaldet Tekie som visade att hans förmåga att lugna ner spelet fortfarande behövs. Veteranen tog ny position och spelade lite trianglar med mittbackarna. Det bromsade Gais framfart och Bajen skapade ett par chanser igen. Förr om åren har man sett Bajen kollapsa efter paus – trots överläget spel i den första halvleken – men här red Henrik Rydströms mannar ändå ut stormen på ett hyfsat förtroendeingivande vis. Det är också en styrka.
Bajen har nu plockat åtta poäng mot Sirius på tre omgångar. Tre segrar, 9-0 i målskillnad, en offensiv som sprutar in mål och en defensiv som inte släpper en jävel över bron. Jag förstår om Sirius darrar där uppe. Den här söndagen fick de goda skäl till att vara livrädda för detta Hammarby.