Hemmalaget borde ha punkterat mötet på Gamla Ullevi i andra halvlek när pressen var massiv och chanserna avlöste varandra. Men Leo Östmans sena kvittring, på typiskt målskyttsmanér, räddade en poäng till ett överlag formstarkt Elfsborg som kom till spel med tre raka segrar efter lika många förluster i rad.
Sett till 90 minuter känns det ändå ganska rättvist. Gästerna hade flera vassa lägen i första halvlek och blev väl också blåsta på ett regelrätt mål precis före paus. IFK Göteborgs målvakt Viktor Andersson tappade en boll, stöp i backen och fick frispark efter en trängd situation. Som målvakter väldigt ofta får. Repriserna visar att det var ett högst tveksamt domslut.
Första halvlek var en ganska lam tillställning utan riktigt tryck, inte alls samma blixtar och dunder som himlen bjöd på strax före avspark. IFK Göteborg skruvade upp intensiteten efter paus och kom i våg efter våg. Tobias Heintz såg ut som Tobias Heintz igen bortsett från avsluten, Noah Tolf gjorde en jättematch, Felix Eriksson fixade en straff, August Erlingmark var rejäl, Sebastian Clemmensen – nia för dagen – höll framför allt Thomas Isherwood sysselsatt, Sam Larsson var lite väl smånätt emellanåt men slet kopiöst och satte säkert straffen, hans fjärde sedan återkomsten i mitten av juli.
Var smått sanslös
Men bäst på planen var en smått sanslös Oliver Månsson, nyss fyllda 17 år. Han åt stundtals upp förre landslagsmannen Simon Olsson, 28, som klev av efter 57 minuter, och dominerade mittfältet i båda riktningarna. Månsson spelar fotboll som en hel karl, läser spelet ypperligt, är väldigt trygg med bollen och hans första tanke är alltid att passa bollen framåt. Falkenbergskillen vinner dueller, krånglar inte till det och har en motor som få andra, oavsett ålder.
Det är alltid vanskligt att jämföra talanger, speciellt på olika positioner. Hur mäter man? Många lovande killar har kommit och gått genom åren och flera har förmodligen haft vassare spetsegenskaper än Oliver Månsson. Vissa har debuterat ännu yngre, varit starkare, snabbare och gjort fler mål och poäng. Om vi ska dra strecket från och med Benjamin Nygrens stora genombrottssäsong 2019 och hålla oss till spelare från de egna leden har en rad tonåringar gjort avtryck.
Johan Bångsbo, Benjamin Brantlind, Emil Holm, Jesper Tolinsson, Oscar Vilhelmsson, Hussein Carneil, Linus Carlstrand (bör nämnas även om det var tufft i A-laget), samt Noah Tolf och Felix Eriksson, för att ta ett gäng namn som ploppar upp i skallen spontant efter 1–1-mötet.
Ingen kan matcha honom
Men sett till helheten kan ingen matcha Oliver Månsson sedan Benjamin Nygren, i dag firad stjärna i Celtic och landslaget, i mina ögon. Redan nu en mer eller mindre komplett central mittfältare som går en väldigt, väldigt fin framtid till mötes. En dag kommer han att spela i en stor europeisk klubb och inbringa väldigt mycket pengar till IFK Göteborg. Men det får gärna dröja, inte minst för hans egen skull. Alldeles för många flyttar för tidigt, det är inte så dumt att samla på sig matchminuter och erfarenhet i allsvenskan.
Då är man klart bättre rustad för nästa steg. Oliver Månsson förefaller vara en klok grabb, verkar ha vettigt folk runtomkring sig och kommer inte att ta första bästa för att tjäna lite snabba pengar, det är i alla fall min känsla.
IFK Göteborg hade behövt tre poäng mot Elfsborg för att få lite andrum i tabellen. Men prestationen var i mångt och mycket gedigen och något att bygga vidare på. Jesper Jansson och kompani jobbar hårt på att få in en ny anfallare kommande vecka innan transferfönstret stänger efter missräkningen med Tromsös Daniel Braut som var skadad.
På söndag väntar derby mot bottenkonkurrenten Örgryte IS. Där snackar vi sexpoängsmatch som kan få en avgörande betydelse när tabellen summeras i slutet av november.