Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | UKRAINA
Imorgon, den 24 augusti, firar Ukraina sin självständighetsdag. För femte gången sker det mitt under ett fullskaligt krig som Ryssland valt att inleda mot sitt fredliga och demokratiska grannland. Denna dag är en påminnelse om vidden av det Ukraina går igenom – och om hur länge det ukrainska folket har stått emot.
Ukrainas sak är vår. Det är inte en fras. Det är en beskrivning av verkligheten. Rysslands långsiktiga mål är att splittra och försvaga Europa. De senaste åren har vi sett hur Ryssland också prövar gränser gentemot oss, med ryska militärdrönare i luftrum och olika former av hybridkrigföring. Den säkerhetsordning som Ukraina försvarar med sina liv är samma ordning som garanterar Sveriges frihet och självständighet. Faller Ukraina, faller en gräns som hela Europas säkerhet vilar på.
Får jag svenska folkets förtroende att bli statsminister, kommer det svenska stödet till Ukraina ligga fast. En regering ledd av mig kommer verka för europeisk enighet och gemensamt ansvarstagande. EU måste fortsätta sätta ekonomisk press på Ryssland genom att utöka sanktionerna och förhindra att de kringgås. Och Europa måste stå upp för Ukrainas rätt att välja sin egen framtid. Ukraina hör hemma i EU, och att Ukraina går en europeisk framtid till mötes är viktigt för både Sveriges och Europas säkerhet.
När vi nu bygger vårt folkförsvar för en ny tid, då måste det göras med insikten att Ryssland agerar fientligt och kommer att så göra under överskådlig tid. Vi kan inte äventyra vår säkerhet igen genom kortsiktig nedrustning. Istället måste vi rusta för ett femtioårigt åtagande för ett stärkt militärt försvar, stärkt civilt försvar och ett återupprättat konfliktförebyggande arbete. I detta arbete finns det viktiga kopplingar till krigets Ukraina. Tre områden kräver ett särskilt fokus:
För det första: ett starkt militärt försvar. Vi vill bygga ett folkförsvar av det svenska folket och för det svenska folket – där fler gör värnplikten, fler är beredda att kallas in, och där Sverige tar sitt fulla ansvar som allierad. Det är en kurs vi redan har slagit in på, men som måste hålla i sig över lång tid, oavsett vad som händer i omvärlden imorgon eller nästa år. Gör vi det, kan vi bygga en trovärdig avskräckning för de kommande årtiondena.
Här kommer inte minst den svenska försvarsindustrin att spela en avgörande roll. Den är idag en av världens mest respekterade, och vårt stöd till Ukraina bygger på den förmågan. Vi socialdemokrater vill se ett närmare samarbete mellan staten och försvarsindustrin för att möjliggöra en ökad och bibehållen produktion i vår industri. Det handlar särskilt om att säkra den långsiktighet som krävs, för att vi ska kunna bistå såväl Ukrainas som vårt eget försvar med de leveranser som den nya säkerhetspolitiska verkligheten kräver. Men även utbytet med Ukraina kommer vara avgörande. Det utbyte vi har med Ukraina idag, inte minst mellan våra industrier om exempelvis drönarkrigföring, kommer att vara avgörande för vår egen förmåga.
Detta utbyte ska vi ta fasta på, och utveckla. Idag pågår en extremt snabb teknologisk utveckling i försvarsindustrin, och Ukraina ligger i framkant i flera avseenden. För att stödja den innovativa utvecklingen i försvarsindustrin här i Sverige vill vi bygga ett snabbspår för försvarsinnovation. Vi vill rikta ytterligare medel från försvarsuppgörelsen till arbetet med innovationsstödjande insatser i små- och medelstora företag i försvarsindustrin.
För det andra: ett lika starkt civilt försvar. Vi vill bygga ett samhälle som klarar av de svåraste påfrestningarna. Det handlar om en sjukvård, vägar och järnvägar som håller även i kris och krig, och att återta kontrollen över de samhällsfunktioner som idag riskerar att hamna i händerna på aktörer som inte agerar för Sveriges och det svenska folkets bästa.
Ukraina har i över fyra år visat världen den motståndskraft som finns i ett samhälle som sluter upp och kanaliserar sina krafter mot ett gemensamt mål. Att Sverige stödjer även Ukrainas civila försvar är en viktig del av vårt stöd till Ukraina – men de lärdomar som brandmän, sjukvårdare och ingenjörer får med sig från krigets Ukraina är viktiga även för oss. Ukrainas motståndskraft manar också till eftertanke. Ska vi hålla ihop mot de krafter, inrikes och utrikes, som vill splittra oss – då måste vi värna vår samhällsgemenskap.
För det tredje: ett återupprättat konfliktförebyggande arbete. För ett litet land som Sverige är internationell rätt den första försvarslinjen. Av den anledningen har Sverige historiskt varit en obeveklig röst för folkrätten. Ska vi bli lyssnade på när vi kräver att Ukrainas rätt till självständighet respekteras, måste vi själva vara en konsekvent försvarare av internationell rätt, oavsett vem som bryter mot den. Idag är den regelbaserade världsordningen under attack. Konsekvenserna för Sverige är långtgående, både säkerhetspolitiskt och ekonomiskt. För att säkra vår framtid behöver Sverige kliva tillbaka ut på den globala scenen för att leda, inte stå vid sidan som en åskådare. Vår trovärdighet i Ukrainafrågan hänger ihop med vårt engagemang i resten av världen.
Tiden vi lever i är krävande. Den kräver uthållighet, uppoffringar och ett samhälle som håller ihop snarare än splittras. Men den värld av i går, där vi kunde ta vår trygghet för given, finns inte längre.
Ukraina har i över fyra år betalat priset för att försvara sin frihet, sin demokrati och sitt sätt att leva. Det minsta vi kan göra är att stå kvar vid deras sida, lika länge som det krävs. Och att på hemmaplan bygga det försvar, militärt och civilt, som gör att vi själva står starka den dag vi behöver det.
Slava Ukraini.
Magdalena Andersson
partiordförande (S)