Hur mycket buller ska man tåla när man bosatt sig centralt i en storstad?
Får kommunala chefer anställa anhöriga på toppjobb?
Det pratas mycket om digitalisering och om hur det nya informationssamhället påverkar journalistiken.
Men i många avseenden har ingenting förändrats.
En bra dagstidning ska granska makten och skildra det som händer nära läsarna.
Det är därför vi finns.
Senaste veckan har vi skrivit mycket om Karlskronaplan och Lunds kommunala parkeringsbolag och gensvaret från er läsare har varit fantastiskt.
Jag tror att alla vill ha en levande stadskärna i Malmö. Jag är själv en regelbunden besökare på diverse krogar och barer och uppskattar bredden och djupet som Malmös nöjesliv erbjuder. Samtidigt är stadskärnan också sovplats för väldigt många Malmöbor. Och precis där har vi en klassisk konflikt. Till vad ska vi egentligen ha staden? Hur ska flera olika och motstridiga intressen kunna samsas på samma yta?
Vår roll här blir att så rättvist vi kan skildra de olika perspektiven – nyhetsjournalistiken väljer inte sida. Men vi ska också släppa fram olika åsiktsyttringar, vara torget där debatten förs.
Debatten tar sig sen regelmässigt ut på sociala medier och känslorna svallar. Precis som det ska vara.
Sydsvenskan ska lyfta de heta frågorna och visa upp dem i offentligheten.
Förändringarna kring Karlskronaplan drivs av entreprenörer och delvis av staden. Här handlar det för vår del huvudsakligen om att spegla och släppa fram röster.
Journalistiken kring Lunds kommuns parkerings AB har en helt annan karaktär. Här jobbar vi med att gräva fram uppgifter om företaget, personerna i ledningen, hur arbetet har skötts, eller inte skötts.
I Jorunn Lavonius och Dan Ivarssons artiklar har vi avslöjat hur en chef anställt sin dotters sambo på ett chefsjobb, hur samma chef sköt privata affärer i relation till sitt kommunala uppdrag och vad den nya chefen har på sitt samvete sedan tidigare (bland annat fängelsestraff).
Den här typen av jobb drar vi ofta fram själva utifrån tips eller spanande i offentliga källor. Särskilt intressant blir det när vi gräver i det offentligt ägda eller finansierade.
För mig är det alltid otroligt tillfredsställande att se hur uråldriga journalistiska egenskaper som nyfikenhet, ihärdighet, tålamod, lyhördhet och intervjuteknik leder till stora rubriker. Visst har journalistiken genomgått en digital revolution – som vi bara sett början på. Men utan det grundläggande hantverket, utan örat mot marken och utan kunskap om stan och dess invånare hjälper inga digitala hjälpmedel i världen.
Vi kan diskutera om det ska bullra i stan. Men det får gärna bullra om journalistiken.