Klockan är ett par minuter över två, fredag eftermiddag. Fredrik Ericson har snart stökat av terminens första skolvecka, årskurs 2 på ekonomiprogrammet i Brinellskolan. Han sitter i elevhallen på nedre botten med en kompis och gör skoluppgifter. Runt om i uppehållsrummet finns ett 20-tal elever. Då ser han den misstänkte gärningsmannen komma in i elevhallen från trapphuset.
Han bär en gammaldags krigshjälm på huvudet, och ett långt svärd som han svingar.
18-åringen bär en svart balaklava uppdragen över nedre delen av ansiktet. Han är klädd i en svart t-shirt med vitt tryck på.
– Så hugger han en kille. Först i armen, sen i ryggen.
Fredrik Ericsons röst skälver till.
Allt är så nära, kanske ett par tre meter bort. Och det är blod på golvet, det blir kaos.
Det är en 16-årig förstaårselev som är offret, en kille som Fredrik Ericson spelat i samma fotbollslag som. Han är svårt skadad, men han lyckas lämna elevhallen med de andra.
– Alla fick panik. Vi sprang ut därifrån. Vi bara flydde för att rädda våra liv, säger Fredric Ericson.
”Tog olika vägar”
Han springer åt ett håll. Hans kompis åt ett annat. Ett 20-tal ungdomar flyr gärningsmannen.
– Vi tog två olika vägar, jag och min kompis. Jag valde att springa in i en annan korridor och han valde att springa upp för en trappa. Så fort jag tagit mig ut larmade jag 112. Och nu i efterhand tror jag kanske att jag var den första som larmade då min samtalshistorik till 112 visar 14.06.
14.06 var klockslaget för det första inkomna larmet.
– Jag sade till 112 att det var en person med ett långt svärd som sprang runt och högg folk inne på skolan.
Fredric Ericson tar sikte på skolans parkeringsplats. Där står hans Volvo 740, en EPA, och han tänker fly från skolan i den.
Han sätter sig i bilen och börjar köra ut från skolområdet.
– Precis då ser jag hur han som har blivit huggen i armen och ryggen kommer ut ur skolan. Jag förstår att han behöver hjälp, han vinkar på mig. Han och hans kompis viftar.
Fredrik Ericson fattar att det är bråttom.
– Så jag vänder om EPAN. Och plockar upp honom.
Kör mot sjukhuset
Den svårt skadade 16-åringen och hans vän tränger ihop sig på passagerarsätet, och Fredrik Ericson kör mot sjukhuset som ligger en dryg kilometer bort.
Han kör sin Volvo på gång- och cykelbanan, och de är tre i framsätet, en av dem svårt skadad. Senare ska han berätta det för polisen, som säger att det inte gör något. Han hade anledning att bryta trafikregler.
– Vi var där tio minuter över två tror jag. Och då ropade vi på sjukhuspersonal som kom och tog hand om honom.
16-åringen blir snabbt omhändertagen. Fredrik Ericson sitter utanför sjukhuset i sin blodiga bil, där både sätet, golvet och dörren var blodindränkt och ser hur 16-åringen får lämna Fagersta i ilfart i en ambulans.
– Jag var helt skakig. Och jag tror fortfarande inte att jag har tagit in exakt vad som har hänt. Nej, det är hemskt, säger han.
– Efteråt ringde jag mamma det första jag gjorde. Sen parkerade jag bilen. Mormor och morfar kom och hämtade upp mig. Lite senare gick jag ned till skolan och lämnade vittnesuppgifter. Och sen väntade jag på att mina vänner som blivit inrymda skulle släppas ut.
Den skadade pojken, Fredrik Ericson var rädd att han skulle dö.
Det var så mycket blod i bilen.
– Men jag har hört i efterhand att han klarade sig. Han kom till sjukhuset i rätt tid.
”Påminner om Trollhättan”
Men en av eleverna på skolan, en 17-årig flicka som Fredrik Ericson läste språk med, lever inte längre. Och en annan av hans klasskamrater fick ett svärdshugg i benet.
– Det påminner om det som hände i Trollhättan. Det var som att det var samma motiv, säger Fredrik Ericson.
Fick du uppfattningen att han attackerade specifika personer på skolan?
– Nej. Han tog första bästa. Så som jag upplevde det. Det var verkligen så. För personen som han högg först var den som satt närmast ingången där han kom ifrån.
Kände du igen gärningsmannen?
– Jag har sett honom förut. Jag har haft någon enstaka lektion med honom tidigare. De få gånger jag varit i närheten av honom har jag inte fått det intrycket han lämnat efter sig nu. För mig var han ingen person som jag trodde kunde göra något sånt här.
Sade han något under tiden?
– Inte som jag hörde. Men alla skrek så det är svårt att veta. Det var ju kaos. Man försöker bara rädda sitt eget liv i första hand. Och ta sig ut. Bort från honom.
Bilen täckt i blod
Fredrik Ericson visar insidan på sin bil. Det finns enstaka blodfläckar kvar, men det mesta har han hunnit tvätta bort. Hur det såg ut före det har han tagit bilder på i sin telefon. De visar en bil täckt i blod.
– Hela dörren, sidan, sätet. Det hade runnit ner på golvet. Jag städade upp det. Jag fick hjälp av vänner i går kväll att tvätta rent. Jag ville få bort det så fort som möjligt.
Han har inte sovit. Och tankarna bara snurrar. Det är overkligt, det som hänt.
Vi träffas vid minnesplatsen. Den är full av ljus, och blommor. Nallebjörnar. Handskrivna brev. Sörjande människor som håller om varandra.
Fredrik Ericson står där länge med sina vänner. Försöker ta in mardrömmen han upplevt dagen innan.
Han ser så ledsen ut, men försöker ändå hålla modet uppe. Inte tappa greppet. Inte falla.
– Vi, i våran klass – jag tycker vi tar hand om varandra riktigt bra, säger han.
Alla stöttar alla. Alla har full förståelse för det som har hänt – trots att det är helt ofattbart.