Hon är både ett och två huvuden kortare än medspelarna och får bara spela när motståndarna servar. Men 168 centimeter långa Filippa Brink ser till att ta tillvara på chanserna hon får. När servar och smashar kommer farande i närmare 100 kilometer i timmen så är det oftast hon och hennes underarmar som ska stoppa dem.
– De är lite ömma nu kanske. Men man vänjer sig, säger hon och skrattar.
Det var Brink som genom ett par avancerade räddningar i första set väckte Sverige mot Slovakien. 24-åringen har tagit för sig mer och mer i landslaget. Hon spelar för Engelholm, långt från storstjärnorna ute i Europa. Men under EM har det inte märkts.
– Jag är lugnare nu och har ett större självförtroende. Framför allt från föregående år. Jag har fått mer speltid och är lite mer bekväm i min roll. Och vet lite mer om min plats i laget.
Mästare på high-fives
Platsen som libero betyder att hon spelar i blå tröja och inte får serva. Det betyder också att hon byts ut varenda gång som Sverige har serven. Det följs av high-fives med hela bänken och ledarstaben, och sen nya high-fives med laget när hon byts in på planen igen.
– Haha, det är bra, jag gillar high-fives. Det ger mig energi.
Den överlägset största stjärnan i det svenska landslaget är dock förstås Isabelle Haak. Mot både Montenegro och Slovakien har det varit Haak som klivit fram varenda gång det verkligen behövts. Få spelare vet mer om just hur bra Haak är. Brink har fått kämpa mot henne på varenda landslagsträning nu de senaste fyra månaderna.
– Hon är ju så himla skicklig och har så många verktyg. Hon kan lägga bollen kort, långt och över blocket.
Räknar med fler blåmärken
I morgon ställs Sverige mot världsettan Italien, ett lag som skulle kunnas sägas bestå av sex ”Isabelle Haak”.
– Ja, så är det ju. Men det ska bli häftigt, det är inget man får göra varje dag. Det ska bli kul.
Och ännu fler blåmärken på underarmarna?
– Ja, det kan jag nog garantera.